hilma – en roman om gåtan Hilma af Klint
 |
Jag minns precis känslan när jag steg in i den stora salen på moderna och möttes av den magnifika utställningen av Hilma af Klints målningar. Det var 2013 och man kan fortfarande botanisera i utställningens hemsida – gör det och läs sedan Anna Laestadius Larssons fantastiskt spännande roman Hilma – En roman om gåtan Hilma af Klint.
Det är sekelskifte i Stockholm och det är en tid där “världen skulle utforskas, sådan var tidsandan. Inga frågor fick längre sakna svar, alla områden skulle av människan kolonialiseras.” Där finns ett stort intresse för människan psyke och både i Amerika och England finns grupper av människor som slutit sig samman i sällskap där andligheten utforskas. Den unga sjöofficersdottern Hilma af Klint har vuxit upp med känslan av att hon är ämnad för att bli konstnär, hon antas till Konstakademin trots att hon är kvinna och hennes porträttmåleri är omtyckt. När hennes mor blir änka får hon försörjningsplikt och hon tar sig illustrationer för försörjningen men egentligen väntar hon på ett tecken från andevärlden att det är dags att sätta igång och måla.
Hon bildar en grupp med fyra andra kvinnor, varav en är Anna som blir Hilmas första kompanjon. De utforskar sin andlighet, ber och fastar och tar emot meddelanden från andevärlden. 1906 kommer så tecknet till Hilma, anden uppmanar henne att måla tavlor som skall hänga i ett framtida tempel. Så börjar hon att måla, hon ser sig som ett medium som styrs av anden och för varje tavla har hon bara några dagar på sig. På drygt ett år färdigställer hon 111 målningar och när hon visar några av dem för sin idol antroposofen Rudolf Steiner så menar han att världen inte kommer att vara redo för dem ens om 50 år.
Hilma af Klint bestämmer sig för att fortsätta måla, men hennes verk skall få visas först 20 år efter hennes död och vilken tur att rullarna som förvarades i ett förråd var oskadda, ett så originellt måleri som totalt vibrerar av färger och symboler har ingen förut målat. Hon var totalt banbrytande för sin tid. Om det var andevärlden eller inte som styrde Hilmas hand spelar mig ingen roll, hennes bilder går inte sluta att titta på.
Hilma är en roman om konst och kvinnliga konstnärers villkor under sent 1800-tal och tidigt 1900-tal och Laestadius Larsson skildrar tidsandan så skickligt. Hon väver samman historiska fakta och biografiska fakta om af Klints liv med de filosofiska strömningar som kom att dominera Hilma af Klints livsgärning. Hon beskriver också de kvinnor som kom att betyda mycket för Hilma både personligt och konstnärligt och hon gör det med värme och uppriktighet som når fram till mig som läser. Jag får en gestaltning av en spännande konstnärs liv samtidigt som jag påminns om att kvinnors möjligheter på många sätt har förändrats under det sekel som gått. Jag passerade St Eriksplan härom veckan och nästan som ett tecken, som en påminnelse om de kvinnor som gick före fick jag syn på en brons förställande Elin Wägner gjord av Siri Derkert. Båda kvinnor som figurerar i romanen och som var samtida med af Klint. (Bättre bild finns att se här.)
Jag var totalt uppslukad av berättelsen om Hilma af Klint och den tid då hon levde är så skickligt skildrad att man bara vill läsa mer. Läs, läs, läs alla som är konstintresserade, eller historieintresserad eller som är bara sugna på en mycket bra roman!
Leave a Comment