Graham Swifts kortroman Mödrarnas söndag skulle jag ju skrivit om igår när stora delar av Europa firade mors dag. Så blev det nu inte eftersom jag var på resa och datorn var hemma men bättre lite sent än aldrig.
Romance, så beskrivs den här romanen i säljtexterna och visst är det en romantisk grundhistoria som jag får läsa. Berättelsen börjar mitt i ett kärleksmöte mellan den unga föräldralösa bokslukande kvinnan som arbetar som husjungfru och den stilige unge sonen i grannherresätet. Det är 1924 och det är den dagen varje år som alla tjänare får en dag ledigt för att besöka sin mödrar. Eftersom Jane är föräldralös stannar hon kvar på godset där hon arbetar, familjerna skall ut på picknick och snart ringer telefonen och hennes hemlige älskare sedan 7 år tillbaka kallar henne till sitt rum. Han ska snart gifta sig och kanske kommer det här att bli deras sista möte.
Handlingen utspelar sig under en enda dag och Swifts text är mycket snyggt disponerad med en början mitt i handlingen, återblickar och dessutom en parallellhandling där den åldrade Jane, som blir upphöjd författare, blickar tillbaka till just den här dagen. 1924 är en tid då moderniteten har smugit sin in i det brittiska samhället, ännu är det långt kvar till imperiets fall men en starkare medelklass är på väg att etablera sig. Jag tänkte till viss del på Sarah Waters roman Hyresgästerna som också utspelar sig i samma tid.
Någonstans i surret kring Mödrarnas söndag har jag hört den liknas vid Downton Abbey eller kanske Herrskap och Tjänstefolk och till viss del kan jag se likheter. Tycker man om att läsa om England under mellankrigstiden så ska man absolut ta sig an den här korta romanen som i sin lågmälda och intensiva form skildrar en dag i en ung kvinnas liv där en oväntad händelse gör att hennes värld tar en annan riktning.
Snyggt, välskrivet och mycket brittiskt!
Leave a Comment