den tunna blå linjen – hej på dig Leo!

Den tunna blå linjen av Christoffer Carlsson har recensionsdag just idag och det känns tydligt genom boken att nu är författaren redo att släppa greppet om sin karaktär Leo Junker. Den trasige och hetsige man som vi mötte i Den osynlige mannen från Salem har lyckats ta tag i sitt liv, landa på båda fötterna och kanske bli en nästan helt vanlig Svenssonsnut. Det är det reflekterande draget hos Leo som gör att jag uppskattar den här delen mesta av de fyra i serien. Utan att bli alltför uppenbart och klyschfilosofiskt så för Carlsson in ett resonemang om moral och etik som gör att man kan förstå Leos liv och livsval lite bättre än tidigare. Från att vara en serie som börjar i en ganska hårdkokt svart livssyn med droger och skit som vardag så har Fan nu blivit gammal. Inte religiös kanske, men absolut mer eftertänksam. 

Själva deckarhistorien utspelar sig hösten 2015, attentatet i Paris gör att terroristjakten eldas igång också i Sverige, flyktingströmmarna är extrema och polisen överarbetad och på helspänn. Av misstag skjuts en barndomsvän till Leo, samtidigt har Leo av samme vän fått ett tips om att det är dags att öppna ett mord på en prostituerad som skett fem år tidigare. Snart finns det skäl för Leo att arbeta i det tysta med sin undersökning och vi som läser påminns om jakten på kapten klänning. Sex, jakten på bevis mot höga polischefer och en skjuten vän på intensiven, typ så ser Leos liv ut. Han trasslar till det privat men du ska veta att vi hejar på dig Leo! Vi hejar på dig och vill att ditt fortsatta liv ska bli riktigt fint. Det blir nog inte villa, volvo och vovve men vem har sagt att det är nödvändigt för att vara lycklig. 

Hej på dig Leo. Ha det gött!