”For a first-person elegy for home and father that examines with controlled emotion the past and present of an embattled region.”
Så löd motiveringen när Att återvända vann Pulitzerpriset för bästa biografi/autobiografi tidigare i våras. Hisham Matars vackra och totalt osentimentala, självbiografiska text handlar om hur det faktiskt är att återvända till ett hemland man flytt för drygt trettio år sedan. Han berättar om hur han, hans amerikanska fru och hans mor sätter sig på planet för att resa till det Libyen som så många år varit helt omöjligt för honom att besöka. Hans far tillhörde de som först välkomnade ett folkstyre lett av Moammar al-Gaddafi men som snart organiserade sig för att strida mot den enväldige diktatorn. Familjen tvingas fly till Egypten och när Hisham är knappa 20 så försvinner hans far för gott. Spåren upphör i det fruktade Abu Salimfängelset och Matars resa mot/i hemlandet är både en resa till sin familj och ett sista försök att bringa reda i vad som hänt hans far.
Hisham Matar är till yrket arkitekt och han skildrar sina resa med sinne för personliga detaljer så väl som redogörelser för både historia och politik i landet som så länge var befolkat av beduiner och kolonialiserat av Italien. Jag lärde mig mycket om Libyen genom att läsa hans text och jag hoppas att han återvänder igen för att skriva mer skönlitterärt, där finns ett antal romaner att hitta både i landet och i hans släkts historia. Jag lyssnade till honom när han besökte Louisiana för några år sedan (och hyllade den fantastiska fina Analys av ett försvinnande), lyssna gärna på klippet när han berättar om sin senaste bok. Han är lågmält vältalig och det är väl värt en timma!
Leave a Comment