Den närmar sig sakta men säkert, min resa till Cornwall, och vad kan vara bättre än att ladda upp med läsning? Nu hade jag lovat mig själv att inte läsa så läskiga böcker för jag blir helt enkelt för rädd, men så tänkte jag att Eldpojken funkar nog. Istvillingar var ju mest lite mysrysig och miljöerna där var ju så fint beskrivna … Dessutom handlar ju den nya om St Ives, Penzance och skogarna och hedarna däremellan. Och ett stort gammalt herresäte med 100 rum, gruvhål och en änkling med en liten moderslös son. Ni hör.
Den var ganska otäck den här boken faktiskt, otäckare än jag förväntat mig. Det börjar med att Rachel träffar David på ett galleri, hon är ung, vacker fattig fotograf med ett rejält bagage och han är en stilig änkling med ett gods i gruvbygden i Cornwall. De blir häftigt förälskade och snart är de gifta och Rachel har bosatt sig så nära världens ände som man kan komma. Hon tycker genast mycket om sin lille styvson Jamie men skuggan av hans döda mamma vilar tung över huset och familjen. Snart ställer Jamie profetian som förändrar allt. Han berättar för Rachel att hon ska dö till jul och på något vis kan hon inte slå det ifrån sig, tänk om det är sant?
Precis som i Istvillingar så spelar den speciella miljön stor roll i den här romanen, Davids familj har gjort sin förmögenhet på gruvdrift och det är också i ett gruvhål som den första frun drunknar. Skogen och heden mystik blandas med Cornwalls klippkust och de små byar som Rachel besöker. Miljöerna lever verkligen pp till mina förväntningar och gjorde definitivt suget på Cornwall ännu större. Snöovädren med tillförande strömavbrott och hjärnspöken av diverse slag hoppas jag håller sig väck när jag ska dit i juni!
Cornwall är det inte där Jenny Colgans böcker utspelar sig, fast de är lite lättsammare.
Ja, precis! Den kommer härnäst 🙂