ditt liv och mitt – Majgull Axelsson
Ditt liv och mitt är Majgull Axelssons nya roman. Den landade i min ljudboksapp häromdagen och eftersom jag inte kan hitta något recensionsdatum på Brombergs hemsida så antar jag att det är OK att skriva om den …
Märit sitter på tåget, hon är på väg för att fira sin sjuttioårsdag i Norrköping. Hennes tvillingbror bor kvar i barndomshemmet och hans fru har anmodat alla att komma till de båda syskonens högtidsdag. När tåget stannar på Lunds central tar Märit sin packning, stiger av. Hon vill återse den stad som hon inte besökt på mer än 50 år och mest av allt vill hon besöka massgraven där hennes bror ligger begravd. Han var under sina sista år i livet intagen på Vipeholm, anstalten för särskilt besvärliga sinneslöa och under dygnet i Lund hinner Märit reflektera över sin uppväxt i familjen där storebror Lars var av en annan sort. Som en kommentator till sitt liv har också Märit rösten i sitt huvud, de var egentligen trillingar som föddes då för 70 år sedan men en av flickorna föddes med navelsträngen runt halsen och överlevde inte. Den döda systern håller nu Marit sällskap och ger henne allehanda råd som hon inte bett om. Märit har hela sitt liv försökt att trycka tillbaka systerns röst och med åldern har det blivit allt svårare. Hon vill ju för allt i världen inte bli betraktad som tokig, det arvet vill hon inte släppa fram.
Med sin nya roman skildrar Majgull Axelsson delvis samma tid som hon gjorde i Jag heter inte Miriam, det är ett framväxande folkhem som inte har plats för alla sorter och i Ditt liv och mitt förstärker Axelsson genom att infoga citat från Alva Myrdal som berör just inställningen till människor som inte var produktiva och värdiga att reproducera sig i landet Sverige. Märit är exemplet på arbetarflickan som genom hårt arbete lyckas ta sig fram i livet och hennes bror Lars är en av dem som samhället ratade. Det är ganska få bilder inifrån anstalten men det som skildras därifrån är helt horribelt. Med tanke på hur grundlig Majgull Axelsson brukar vara i sin research så tror jag att förhållandena på anstalterna inte är överdrivet omänskligt beskrivna, och precis som samhällets behandling av romerna är en skamfläck så är omhändertagandet av psykiskt sjuka och utvecklingsstörda det. Axelsson har helt klart haft ett ärende med sin roman och då kan det ibland bli svårt att hålla balansen mellan det och själva berättelsen som i det här fallet är en familjeskildring. Jag tycker att hon lyckas med konststycket att hålla sig på den slaka linan och Märit blir genom läsningen verkligen en kvinna som man hejar på. Man vill bara att det ska gå henne väl och det är i dialogerna mellan människorna som den här romanen riktigt lyfter. Mycket bra!
Sedan ska jag säga att jag lyssnat på den i inläsning av Katarina Ewerlöf och det kan ju göra vem som helst småtokig. Jag gillar absolut inte hennes sätt att läsa in böcker och jag är förvånad över att hon är så ofta anlitad, det blir alldeles för mycket teater när hon läser. Man kan man nu inte vänta på pappersexemplaret så kan man nu inte.
Jag läste nyligen Nerverna som behandlar lite samma tema om man vill läsa mer om hur folkhemmet hanterade de som inte passade in i mallen. Det är både fin skönlitteratur men också bästa sortens historieskildringar och genom att lästa känna huvudpersonerna så lär man sig mycket om både vårt samhälle och sig själv. Kan inte bli bättre!
Den här boken vill jag läsa. Tyckte mycket om Jag heter inte Miriam!Tack.
Kan verkligen rekommendera!
Personligen rent smakmässigt så håller jag helt med dig om uppläsnings-stil, jag föredrar väldigt sparsmakade inläsningar. Helt monotona helst. Jag önskar att Storytel kunde tagga böcker inlästa utan inlevelse så att jag bara kunde välja böcker ur den kategorin.
Men just detta med Ewerlöfs inläsningsteknik fick jag se från nära håll när jag korrlyssnade på denna ljudbok (något jag gör ibland när jag blir tillfrågad) och jag var så SJUKT imponerad av henne. Hon är inte min favorituppläsare av samma skäl som du anger men hon gjorde verkligen mitt jobb superenkelt.
Vanligtvis får jag pausa varannan/var tredje minut och anteckna något som måste klippas bort eller ändras. Det kan vara ett smackljud, andning som låter dåligt osv. Var tionde/femtonde minut måste jag kanske göra en anteckning om att något måste läsas om eftersom det är felläst eller betonat fel eller rent tekniskt inte låter bra. Det blir ganska långa dokument med tidsangivelser.
När det är ovana läsare är det extremt många anmärkningar men även professionella inläsare har väldigt många, även de som jobbat mycket med att läsa text har för störande inandningar, det verkar omöjligt att läsa en text utan att redigera just andning i efterhand.
Men när jag fick filerna till den här boken som Ewerlöf läst in så stod hon verkligen ut bland allt annat jag korrlyssnat på. Det kunde gå 45 minuter utan en enda anteckning från min sida, och när något väl dök upp så var det bara någon pytteliten grej som exempelvis ett bakgrundsljud eller någon mindre liten andning som störde. Det lät som en färdigredigerad ljudbok redan från början. Fick sån himla stor respekt för henne efter det.
Jag har ju jobbat med denna så jag är ju inte objektiv såklart, och jag menar inte att säga emot din kritik, jag tycker som sagt själv inte om inläsare med för mycket inlevelse när jag lyssnar på böcker. Men jag tänkte att det kanske kunde vara intressant att höra som ett svar på din förvåning över att hon är så anlitad.
ps. Intressant att du påpekade det om Myrdalcitaten, tänkte inte riktigt på hur smart det var medan jag läslyssnade.
Tack för din inblick i inläsningens konst. När man lyssnar så tänker man ju sällan på vilket arbete det är som ligger bakom, vilket spännande uppdrag förresten 🙂 . Idag lyssnade jag på delar av en annan bok som hon läst in och tänkte då på det du skrev, jag kan tänka mig att hon är mycket skicklig. Det som jag inte gillar är rent personlig smak, jag gillar inte heller Stefan Sauk som uppläsare eftersom han dramatiserar alldeles för mycket. Jag vill skapa egna bilder och egna röster av texten och vill inte att inläsaren skall tolka texten åt mig. Kan själv!
Jo jag håller helt med dig när det gäller smak! Stefan Sauk är också ett sånt namn som jag väljer bort när jag lyssnar. Men jag har börjat tänka väldigt mycket på detta med att det kanske är samma med film och andra kreativa yrken med mycket teknik inblandat. Ibland undrar i alla fall jag hur vissa kan få roll på roll på roll fastän jag inte tycker de är ett dugg bra. Men de kanske är väldigt tekniskt duktiga vilket kanske uppskattas i branscher där många är inblandade.
Jag har ju många gånger suttit och suckat åt uppläsare vars röster jag gillar eftersom de kanske har något tics när det gäller smackningar och andningar som gör mitt jobb väldigt jobbigt haha. Svårt att vara nöjd 😀
Och jo det är faktiskt väldigt kul jobb men åtminstone jag har blivit lite skadad av det. Nu när jag lyssnar på radio/poddar/ljudböcker hör jag alla "fel" haha. Försöker hålla mig från att bli sån osympatisk dåre som sitter och mailar produktionsbolagen…
Glömde fråga det uppenbara: eftersom vi verkar ha samma ideal när det gäller uppläsning – har du någon du kan tipsa om som du tycker läser som vi vill att det ska vara?
Troligen är det precis så som du säger. De är proffs på sin sak och säkert lätta att ha och göra med. Jag tycker mycket om författaruppläsningar också, fär har jag inte likadana krav. Torgny Lindgrens sista roman är t ex full av allehanda ljud men det stör mig inte. Odile Nunes är en uppläsare som jag hittade till iom Ferrante och jag gillar hennes sätt att läsa. Det är behagligt men inte för tamt heller. Marie Richardsson gillar jag också t ex läser hon Backmans böcker bra.
Bra tips med Ferrante. Jag har ju bara läst första så jag kanske ska ge Nunes en chans nu, tack!