bokcirkel om De kommer att drunkna i sina mödrars tårar – tillfälle två
I går var det andra träffen för bokcirkeln som ordnades i Litteraturhusets regi. På något vis var det nästan konstigt att träffas och samtala om en roman som handlade om ett terrordåd och verkligheten kom oss mycket nära. Säkert har många läst Anyurus text i DN som uppmanar oss att fortsätta drömma, att mötas med öppenhet och mänsklighet och texten i DN är skriven på ett sådant vis att den skulle kunna ingått i romanen. Det finns något i tonen, i tilltalet som liknar De kommer att drunkna i sina mödrars tårar. Och kvällens första och största fråga var huruvida författaren har något ärende med den här romanen?
Vill han med sin komplexa form understryka komplexiteten i frågorna om vilka som blir terrorister? Vill han med sin roman presentera en mer nyanserad och versatil bild av islam än den som vi vanligen läser om här i Sverige eller vill han het enkelt genom att skriva boken reda ut ”författarens” hållning till vilket Sverige han vill att hans dotter skall växa upp i?
Vi i cirkeln var inte eniga, ett man kan vara enig om är att det är en roman som väcker många frågor. Frågan är om det är viktigt att få alla svar? Kanske var författarens ärende att få oss att tänka ett extra varv, reflektera över hur vårt samhälle ser ut och hur vi vill forma det tillsammans i framtiden. Det finns uppenbarligen olika sätt att ta sig an texten, med närläsning där man försöker förstå hur allt hänger ihop eller med flyta-med-och-uppleva-språket som ytterligheter. För min egen del så insåg jag att jag kanske inte läst allt som de andra, vissa saker hade jag missuppfattat och annat hade jag tänkt på i ganska egna spår. Jag såg från ganska tidigt i boken flickan som en slags profet eller ängel som hade fått i uppdrag att resa i tiden, ställa saker till rätta och berätta. Huruvida hon då var psykiskt sjuk eller inte tänkte jag inte så mycket på. Det färgade nog min läsning ordentligt och kanske missade jag andra tolkningar på vägen eftersom jag trodde mig ha listat ut grejen.
Torsdag den 20 april är det kritikersalon, då kommer vi i bokcirkeln vara där och lyssna på när proffsen diskuterar samma text som vi ägnat tre timmars samtal åt. Det blir spännande.
Stort tack till alla cirkeldeltagare och särskilt till Malin Lindroth som var eminent cirkelledare.
Så spännande önskar vår cirkel kunde enas om att läsa samma bok.
Nu blir jag nyfiken, läser ni olika böcker? Hur gör ni när ni ska diskutera dem? Berätta! Det här var en cirkel ordnad av litteraturhuset och ingen kände ngn. Det gjorde att vi koncentrerade oss bra på boken. Om du vill diskutera kring en bok så ska du hänga med på kulturkollo läser på FB. Ny bok om knappt två veckor!
Ofta tycker jag att böcker som den här är de som stannar längst i minnet. Man fortsätter att fundera på dem, och kommer på nya sätt att tolka texten. Jag skulle faktiskt bli väldigt glad om boken blir Augustprisnominerad i höst, och väldigt besviken om den inte blir det.
Håller med dig, det är en komplex bok. Den har verkligen vunnit på att diskutera också.