Tiden är inte än – en roman om digerdöden?
Ja, i förstone är Tiden är inte än en roman om ett Europa som är statt i en total omvälvning, digerdöden härjar och hela byar kan plånas ut på några veckor. Sjukdomen drabbar urskiljningslöst och enda sättet att överleva är att hoppas på tur eller fly. Den unga kvinnan Sigrid beger sig ut på vandring på kontinenten när hela hennes familj dött. Hon väljer byta ut sin klänning mot hosor och håret klipps, allt för att hon skall kunna resa obehindrat i ett Europa som drabbats av något oförklarligt och skrämmande som kanske är ett straff från Gud? Sigrids förvandling mellan olika identiteter är en av bokens teman, hur människan förändrar sig och anpassar sig när de yttre förhållandena så kräver. Sättet att se på människan Sigrid förändras i grunden när hon reser som man och just det är lätt att relatera till nutid. Det råder fortfarande mycket stora skillnader på hur de olika könen blir behandlade av omvärlden och vilka förväntningar som ställs på en kvinna respektive en man. Sigrids glidande mellan könen gör att man ibland blir lite lagom förvirrad i läsningen, det är så snyggt gjort!
Det och rädslan för det man inte kan förklara är lätta att dra paralleller till i nutiden i den här romanen. Redan på medeltiden var det judarna som var de som man kunde använda som förklaring till att pesten drabbade, och i berättelsen dyker då och då upp kommentarer från en röst som berättar om andra omvälvande tider i Europas historia. Idag har vi andra att skylla på om det går illa för oss som individ, land eller kontinent. Det är andra som är ”de andra”. Det här är en bok som handlar om människorna på medeltiden, den handlar om människorna nu. Den handlar om människorna på flykt och den handlar om människorna som mest av allt vill ha ett hem där de kan leva ett gott, tryggt liv.
Jag är en sån som tycker om att läsa och tänka själv och kanske blev just greppet med kommentatorn lite övertydligt. Annars finns där lite att inte tycka om med den här boken. De medeltida miljöerna med både landsbygd och städer, människorna som Sigrid möter på sin vandring, känslan av utsatthet och längt efter en bättre och säker framtid är alla gestaltade på ett sätt som gör att man bara vill läsa vidare. Man vill att det ska få ett lyckligt slut så att man kan pusta ut, i fiktionens värld är det ju ganska lätt att få till just det. I verkligheten kan det vara en annan utmaning. Vi får ändå inte glömma att människorna det är vi. I oroliga tider och i trygga tider så är det mänskligheten som kan förändra.
Elin Boardys första roman var en sådan där debut som bara knockade mig, det poetiska berättandet i Allt som återstår gjorde att jag vill läsa allt som Boardy skriver. Lyckost er som har hennes romaner kvar att upptäcka!
 |
| I mitt exemplar fanns en hälsning från Elin Boardy och självklart blir det en bok som får en plats i min hylla! |
Håller med dig så mycket! Jag behövde inte de inflikade kommentarerna, det var tillräckligt uppenbart ändå med parallellerna till vår nutid. Men boken som helhet var fantastisk, tycker jag – och då överser jag med ett visst mått av övertydlighet.
Javisst gör man det. Hoppas många hittar till Boardys roman, det är den värd!