syndafloder – it’s a wrap!

Oj så fint det var att återse Alex och Fredrika. Som att möta ett par gamla vänner igen efter en ganska lång tid, ni känner igen känslan. Det var som igår.

I Syndafloder, som Kristina Ohlsson envist hävdar är den sista delen om polisen Alex Recht och hans kollega Fredrika Bergman, så börjar boken som sig bör med ett mord. En äldre man hittas skjuten sittande i sin länsstol framför brasan och snart följs det mordet av en hel radda. Mitt i sommaren skall polisgruppen runt Alex och Fredrika försöka reda ut vad som hänt. Samtidigt handlar det om liv och död på flera sätt i Fredrikas liv och hon lever med vetskapen om att tiden är utmätt. Mer om handlingen röjer jag icke.

Eller jo, kanske. Utan att avslöja allt för mycket så kan jag som läser och som känner till serien som började med Askungar för tio år sedan bli påmind om alla år som gått, både i polisernas privatliv och genom de brott de klarat upp och just det upplägget är så snyggt. Visst känns det här som en värdig avslutning på en suveränt bra serie och jag måste säga att har man inte läst de sex böckerna så tycker jag att man ska göra genast. En smart svensk deckare med komplexa karaktärer som stannar i minnet länge, och blir nästan som goda vänner. Kan man önska sig mer?