bokcirkelboken hette Musselstranden

Musselstranden av Marie Hermansson var vår läsretreats bokcirkelbok och så glad jag är över det valet. Jag läste den när den kom på 90-talet och egentligen mindes jag bara känslan av att den var bra. Minnet av en vackert berättad roman med fantastiska miljöer förstärktes vid omläsningen. Vi började med att diskutera om det kan kännas lite läskigt att läsa om en gammal favorit. Tänk om den inte håller? Nu var, som tur var, bokcirkeln fullständigt eniga, den håller och vårt betyg 4.36 av 5 möjliga säger väl det mesta. Samtalet böljade mellan de vackra bohuslänska miljöbeskrivningarna, psykisk sjukdom, autism, myter och sägner, familjeliv och adoption. Vi var tämligen eniga om att det som gör boken riktigt stark är att det finns utrymme för att fylla i själv, att fundera och lägga ihop och samtidigt identifiera sig med de olika kvinnorna som gestaltas. Männen är något av skuggfigurer i den här romanen och det är liksom inte deras spelplats. Istället får vi lyssna till Ulrika och Kristina och delarna av boken som utspelar sig på 70-talet kan jag så starkt känna igen mig i att det nästan gör ont. Vi associerade till flickorna i Ferrantes Min fantastiska väninna, flickorna i Stål och undrade över kopplingen mellan fåglarna och den lilla adopterade flickan Maja. Underbart med en roman som man inte fullt kan förstå, som inte berättar allt och som bjuder nya upptäckter när man läser om!