
Hela romanen inleds med ett citat från Hamlet och visst finns där många blinkningar till den välkända pjäsen. Det är en enda spelplats, en kvinna, ett brödrapar och en kamp om kvinnan men också om makt/förmögenhet som är central i berättelsen. Jag funderade först på om den här romanen var del av det projekt som Hogarths förlag driver där författare moderniserar och skriver om Shakespeares dramer (Tidsklyftan av Jeanette Winterson är ett sådant exempel) men så är inte fallet. Skulle kunna varit alltså.
Den här boken var en sådan där hybridläsning som jag blivit allt mer förtjust i. Jag lyssnade på Helge Skoogs perfekta uppläsning under delar av boken och läste resten som e-bok. Det är en perfekt kombo för mig. Rekommenderas!
Jag är väldigt intresserad av att läsa den här. Verkar absurt charmig!
Verkligen, och alldeles lagom lång också. Hade den varit längre så hade det nog blivit för mycket av det goda.
Verkar som att vi båda gillade det annorlunda berättarperspektivet i McEwans bok. Möjligen är den en bagatell, men en väldigt underhållande sådan!
Japp, han har haft roligt själv tror jag!