Sherlock – hjälp mig tänka ett extra varv
Igår såg jag (typ sist av alla) det sista avsnittet av den senaste säsongen av Sherlock och några funderingar blev jag tvungen att lufta. Eller formulera, vilket troligen är hela poängen med just det här inlägget. Jag har älskat Sherlock, jag har älskat de totalt galet snygga blinkningarna till originalberättelserna, miljöerna och kostym, specialeffekterna, torr brittisk humor, rappa dialoger och skådespelarnas prestationer inte att förglömma. Typ allt alltså, och frågar man mig så är det en av de bästa tv-serierna någonsin. Men nu kan jag tycka att säsong 4 hade skruvat handlingen ett snäpp för mycket. Det har alltid varit en kamp mellan gott och ont men kanske drogs det ett varv förbi och passerade det osannolikas gräns? Jag är kluven, det är ju så snyggt, så snyggt och specialeffekterna exploderar mitt i fejan på mig men kanske, kanske blir jag inte riktigt lika berörd som tidigare. Det är mer ett äventyr och en saga än något som jag kan ta till mig och gömma i mitt hjärta. Sorgligt och ganska mörkt när känslan jag bär med mig och säsongen bjuder få skratt. Vad är gott och vad är ont ont, rätt och fel, var går gränsen för det som är mänskligt och vad är en människa? Sådana frågor blir man lämnad ganska ensam med i de senaste avsnitten och visst får den tittaren att tänka till men varför så totalkonstruerat? Med det sagt så ska jag erkänna att jag gillar fiolen (ni som sett fattar direkt).
Är det någon annan som har tankar om den senaste säsongen? Inga spoilers i kommentarerna om någon inte ännu sett men hjälp mig gärna att reda ut huruvida det här var lika bra som de tidigare säsongerna!
Tycker Sherlock är en riktigt bra serie och jag uppskattar verkligen humorn i serien, den är ju rätt speciell – t.ex. montaget till I want to break free. Ska också erkänna att en del av motiven bakom går mig lite förbi ibland, även fast man försöker att hänga med så gott det går. Det kräver att man är uppmärksam.
Ja verkligen! Den roliga driften gjord med glimten i ögat som var just i I want to break free är precis den sortens humor som jag gillar men som varit lite lite av i den senaste säsongen. Jag älskar de torra sarkastiska kommentarerna också.
Jag håller med om att den fjärde säsongen inte var lika bra som de tidigare. Framförallt så tyckte jag att det sista avsnittet var alldeles för urspårat handlingsmässigt.
Ja, kanske att alla tre delarna var onödigt flippade, det är en poäng i att det är en äventyrssaga men något mer nedtonat och lite mer detektivarbete istället för att man får följa förövarnas psyke. Det önskar jag mig om det blir fler delar.