pojken som byggde egna världar
I Pojken som byggde egna världar får vi möta den lille killen Sam som har svårt att förstå sig på världen runt omkring sig. Hittills i livet har det varit hans mamma som bäst förstått sig på hans behov av förutsägbarhet och rutiner. När äktenskapet mellan föräldrarna, Jody och Alex, havererar måste pappa Alex försöka närma sig sin son. Alex har haft mycket svårt att acceptera den autismdiagnos som sonen har fått och har helt förlorat sig i arbetet som försäkringsmäklare. Han vantriv md sitt jobb, han vantrivs med sitt liv på vännens soffa och bestämmer sig för att försöka lära känna sin son. Ett av sätten som de kan kommunicera genom är datorspelet Minecraft, de bygger tillsammans, de utforskar och löser uppgifter och spelets på många sätt kontrollerbara värld passar Sam. Han har en talang för att bygga och han är mycket noggrann med sina skapelser. Genom spelet får Sam kontakt med sin pappa och med omvärlden och jag kan känna igen barnet Sam i många elever som jag undervisat som har haft en diagnos inom autismspektrat. Det här är en roman som på ett ärligt och vidöppet sätt skildrar livet med ett barn som har särskilda behov och jag tycker att den är väl värd att läsa för alla som möter barn eller vuxna med liknande behov.
Det som är en styrka i boken blir också dess svaghet, Stuart har själv en son med autism och man märker att han vet vad han talar om när han beskriver vardagslivet med ett autistiskt barn. Där är texten mycket stark, sedan har han förpackat sina erfarenheter i en roman där pappa Alex måste reda ut en hel del från sin barndom för att fullt kunna leva i nuet och där är jag inte lika förtjust. Romanstoryn och hur den skrivs fram är helt enkelt inte lika stark, livet med Sam påverkar äktenskapet och familjelivet och där tycker jag att Stuart skulle stannat. Kanske skulle det varit bättre med en populärvetenskaplig bok om livet med barn och autism? Som roman tycker jag inte riktigt att den här texten håller måttet. Men som en inblick i en autistisk pojkes värld och hur det påverkar familjen som finns runt honom är det en riktigt bra bok. Läs alla, särskilt ni som arbetar med elever med NPF-diagnoser.
Jag kom på att jag tidigare här på bloggen samlat böcker som berör just autism, ADD och ADHD. Repriserar den texten här nedan om någon orkar läsa vidare:
lördag 18 januari 2014
dagens spaning: litteratur i diagnosernas tid
På sätt och vis började tankarna på det här inlägget med Bron. När vi var i London hade TV-serien premiär där och Saga var överallt på reklamplats. Hon är på många vis ett spännande exempel på hur människor med särbegåvning inom ett område och total brist på begåvning inom andra får en allt mer naturlig plats i både böcker, TV och film.
Nu börjar jag faktiskt med en felaktighet, Aspbergers som diagnos finns inte längre men svårigheterna en människa kan vara i när man har högfungerande autism, som Saga, är ännu förknippade med just de orden. Diskussioner kring diagnoser inom det neuropsykiatriska området är ständigt aktuella – särskilt i skolan och särskilt i samband med ekonomi. Lovar – inget politiskt skolinlägg utan ett om böcker!
En bok som skildrar en kille som likt Saga lyckas använda sin begåvning till att lösa brott är Belinda Bauers senaste Betraktaren. Patrick är patologiskt intresserad av hur kroppar är uppbyggda och när han får börja en utbildning i anatomi upptäcker han snart att det är något som inte stämmer med den avlidne… Spännande och mycket insiktsfullt om en annorlunda ung man.
Jenny Jägerfeld skriver om ungdomar på ett sätt som jag är imponerad av – i höstas var det Jag är ju så jävla easygoing. Joanna ger oss som läser en hisnande resa in i en hjärna som inte kan sortera ett enda intryck utan sina mediciner och den är ett starkt inslag i debatten kring just medicinering av barn och ungdomar. Jag har med egna ögon sett hur hjälpta elever kan bli med rätt inställda doser så min inställning är klar.
Två böcker som handlar om hur det är att se sitt liv genom ett sugrör, rutiner som styr mest hela dagen, mönster finns att upptäcka överallt, sociala kontakter som inte är lätta att ta och hur det mesta kan förklaras helt logiskt om man bara förstår logiken är Sami Saids Väldigt sällan fin och Monomani. På bokmässan i höstas berättade han att många blandar samman den Sami han skapat i böckerna med den verklige Sami och inte är det konstigt. Det är två romaner i jag-form som verkligen ger intryck av att vara byggda på egna erfarenheter.
 |
| Samis sommar hör du här! |
Efter ett upprop på FB så har jag fått fler böcker som skildrar livet med NP- relaterade funktionshinder.
Klassikerna The Curious Incident With the Dog in the Nighttime och Här ligger jag och blöder är riktigt bra. Båda har jag läst och de rör sig inom autismspektrat. Ytterligare en roman som jag läst är Extremely Loud & Incredibly Close. Jacobs värld är också på temat, den har jag dock inte läst själv. Min vän Henry och Flickan som dök ned till jordens mitt är ytterligare två romaner som handlar om autism. Vill man lära mer om Tourettes syndrom så är Mr Tourette och jag en bra början. Den är inte skönlitterär dock utan en biografi. Mer åt faktabokshållet är Handbok för psykon som också den utgår från författarens egna erfarenheter.
Dessutom har jag fått två tips på barnböcker 9-12 som handlar om fobier: Dagens katastrofer och Monstren i skogen.
Den här boken noterade jag i bokkatalogen och har ganska stor lust att läsa, även om jag är lite överkänslig mot hur det ibland skildras (en del böcker hittar man rätt mycket schabloner i).
Ja, schablonerna finns där men också mycket som känns äkta och troligen beror det på att författaren själv har en autistisk son. Gissar att vardagshändelser som finns med i romanen kan vara händelser som författaren upplevt. Vardagen beskrivs fint.