möss och människor – klassikeruppvärmning

Helge Skogs uppläsning av Möss och människor som jag lyssnat på de sensate dagarna är bästa sortens ljudbok. En ganska okomplicerad handling skrivet på ett språk som är som gjort att spelas på en scen. Texten rör sig hela tiden mot det där som man som lyssnar förstår kommer att hända, oundvikligen kommer det att sluta olyckligt och utan att överdriva i sin läsning bidrar Skog till den känslan. Mycket bra! 

Själva handlingen är säkert känd för de flesta, de två vännerna är på väg till ett nytt daglönarjobb på en gård i Kalifornien, George är den med hjärnan och Lennie har styrkan och lojaliteten men saknar förstånd. Han tycker mycket om att smeka det som är mjukt och fint och drömmer om att få ta hand om kaniner. George, som så många lantarbetare oavsett var man bor, drömmer om att kunna skaffa sig en liten egen gård där han kan odla. På vägen dit så är det bra att ha Lennie med sig som kan hjälpa till att arbeta ihop pengarna som behövs, om nu bara inte Lennie hade hamnat i trubbel så ofta. Från det senaste arbetet har de fått fly i hast eftersom Lennie blev för närgången mot frun och när det nu är nytt arbete så förmanar George honom att inte tala med någon, inte ställa till bråk. Annars är drömmen om kaniner och en egen gård helt omöjlig att förverkliga. Drömmen om att äga något eget är stark hos alla de arbetare som man möter i den här romanen och på gården de båda unga männen kommer till möter de en grupp människor som var och en bär på sin dröm. Drömmen om Hollywood, drömmen och proffsboxningen, drömmen om en tryggad ålderdom eller drömmen om att få bli en fullvärdig medlem i samhället. 

En av reflektionerna som stannar kvar efter att jag lyssnat klart är hur skickligt Steinbeck låter olika människor med olika bakgrund mötas på gården och hur kvickt han skissar fram dem i texten. På några få rader har jag fått koll på karaktärerna och ändå känns de inte platta eller tråkiga. Där finns också en ömhet och tålamod med den förståndshandikappade Lennie som är rörande. Precis som i Cannery Row finns en solidaritet från författarens sida med de svagaste samhället och besvikelsen som drabbar en när man inser att trots att man försöker och gör sitt bästa så är det i alla fall inte gott nog. 

1937 kom den här romanen ut och som en riktig klassiker så tål den mycket väl att läsas såhär 80 år senare. Gör det, läs. Finns i ganska nyutgiven pocket!