det bästa med julen – en klassisk liten visa
I många år har december varit mycket hektisk i mitt lärarliv. Ambitiösa luciatåg, julspel och julfester har avlöst varandra. Nu är jag på ny plats med nya uppgifter och ibland saknar jag att ta fram min gitarr och spela en stump. En av favoritvisorna i juletid har en text som passar väldigt bra in i Kulturkollos utmaning den här veckan:
1. Det bästa med julen som jag vet,
det är inte julmat och alla paket.
Det är när i fönstret vi har hyacinter,
en julstjärna uppe, och ute är vinter.
2. Det bästa med julen som jag vet,
det är inte julmat och alla paket.
Det är när man stökar och pyntar i husen.
Och julkvällen, när vi har tänt alla ljusen.
3. Det bästa med julen varje år,
det är inte godis och det som man får.
Det är att på julen man verkligen känner:
man vill va’ tillsammans och trivas som vänner.
Sedan har jag en favorit favorit som alltid finns med i alla luciatåg jag gjort. Efter pepparkakorna och sockerbagaren men innan tomtelåten så har knallarna dykt upp med sina granar. Tänk er nu en nioårig gosse i storväst och pälsmössa. Ja jag tänker faktiskt på Oskar, en av alla fina knallar som sjungit den solo på versen i den här sången och så hela den stora 50-barnskören sjungande och dansande vals i refrängen:
Fint och nytt för mig!
Fin text 🙂
Jättefin visa!
Jag sjöng den alltid på lågstadiet med mina elever.