konsten att prokrastinera
Alltså, det finns en bok som ligger här och väntar på att bli läst och jag gör väldigt mycket annat för att slippa börja. Jag har inte putsat fönster eller städat garderober än men, snart så. Jag är ganska ointresserad av att läsa dagböcker, jag är inte så särdeles mega-intresserad av dramatik och teater. Ni fattar att Lars Noréns dagböcker (del 3) som nominerats till augustpriset inte lockar särdeles. När jag sedan ser att det är bibeltunna sidor med tät text, vi snackar 1500 + och att jag inte läst de tidigare delarna så blir det snart lockande att börja rensa avloppsbrunnar eller nåt.
Det är säkert en fantastisk text, jag har hört flera som jag litar på säga just det men … Prokrastinera (aka blogga om fackböcker, skriva på ett helt annat projekt, förbereda rolig lektion, kontakta en f d kollega om samarbete, mejla till hotellet där vi ska hålla en läsretreat, facebooka, spela pokemón och läsa bok om flerspråkighet i skolan) är ordet. Peppa mig nu alla ni som gillar Norén!
Jag har inte läst någon av hans dagböcker själv men en kollega tycker jättebra om dem! 🙂
Jag har pratat med flera som tyckt mycket om. Det är omfånget som skrämmer 🙂
Du måste väl inte läsa alla de nominerade?
Det förväntas nog att jag läser alla de nominerade i min klass iaf. Sedan kommer jag bara hinna två i fack och någon enstaka i barn-ungdom. Tiden räcker inte till för 18 titlar :-))
Nej, det förstår jag!
Det var inget krav i fackboksgenren förra året, men den kategorin kan ju vara rejält mastig beroende på ämnen och omgång på böckerna.
Ja, den här dagboken tar priset vad gäller omfång. Två kvällars läsning och jag har läst ungefär 100 sidor av typ 1600. Den kräver full koncentration.
Har samma problem… 🙂
Förresten får du gärna sammanfatta din novelläsning hittills här:
https://ugglanoboken.blogspot.se/2016/11/las-en-novell-ii-hur-gar-det.html
Om du känner för det och har tid alltså 🙂
Absolut, det ska jag göra. Jag har så många noveller obloggade bara så det är ett dåligt samvete.