don delillo (utan foto)
I samtal med Daniel Birnbaum avslutar Don DeLillo första dagen på Stockholm Literature. Deras samtal aviseras att det ska handla om den moderna konstens roll som katalysator i Don DeLillos skrivande. I de flesta av hans romaner är konsten och konstens språk närvarande. Hur började intresset för konst?
Han tillbringade eftermiddagarna i NY på 60-talet med att se kvalitetsfilm och det påverkade hans skrivande, det finns en bildmässiga kvaliteer i texterna. Han berättar att han skriver som i bilder och scener. Han upptäckte sig själv som författare och det tog fyra år, kunde han blivit konstnär istället? Absolut inte, det var alltid språket och författandet som var centralt. NY på sextiotalet var en spännande plats, romanerna har alltid en tydlig miljö och på det sättet är de en tydlig koppling till konst och film.
I den senaste romanen utforskar DeLillo tanken om evigt liv, där finns platser där man kan bli köpa sig en plats för att bli bevarad och få livet tillbaka när den tiden är kommen. Man kan bli medborgare i det eviga universum, är det önskvärt? Vad skulle hända med det samhälle som vi känner nu? Med pengar, med krig, med identiteten, med Gud? Skulle alla gränser försvinna, skulle den mänskliga kulturen bli oviktig? Finns det något som är faithbased Technology – en sekulariserad värld där andra värden än religion styr. Eller är det att tänja på gränserna för mänskligheten som är framtiden?
Leave a Comment