sandgrav – nytt från Helen Tursten

Det var massor av år sedan jag läste en deckare av Helen Tursten, så när denna boken Sandgrav dök upp i postlådan var det spännande att se vad jag skulle tycka om hennes deckare nu efter så många år. Nu heter kriminalinspektören Embla Nystöm, handlingen är förlagd till Strömstad. Första delen i serien om Embla heter Jaktmark. Annars är väl Tursten känd för böckerna med Irene Huss.

Sandgrav då, ja den börjar med att nioåriga Amelie upptäcker i skolan att hon har glömt sitt lusselinne hemma, hon måste ha det då de ska öva inför lucia. Hon bestämmer sig att på rasten ta den buss som passerar förbi skolan och åka hem för att hämta sitt linne, (det är bara en hållplats). Nu vill det sig inte bättre än att hon missar bussen med minsta möjliga marginal. Då passerar en 17-årig kille med sin A-traktor och han skjutsar henne hem. Hon kommer aldrig tillbaka till skolan.

Ytterligare ett barn försvinner, en polis hittas död i ett dike, av klädseln att döma har han varit ute på en joggingtur. Finns det en gemensam nämnare eller har personerna befunnit sig på fel plats vid fel tillfälle? Embla och hennes kollegor har svårt att komma någonvart. 

Vittnen har sett Amelie i bilen med 17-årige Kristoffer, han avförs från utredningen. Kristoffer är en udda person han är en enstöring, bor hemma med sin pappa, har stora problem det sociala samspelet människor emellan. Han är en naturbegåvning vad det gäller bilar och motorer. Det finns inget han inte klarar. Eftersom polisen inte gör några framsteg bestämmer sig vissa personer att ta saken i egna händer, Kristoffer är skyldig, det kan bara sluta på ett sätt. Katastrof.

Jag tycker att boken är okey men inte mer. Tursten upprepar sig för mycket, jag kan som läsare dra egna slutsatser hon behöver inte beskriva varje händelse gång på gång, det gör att berättelsen stannar av. 

Gästbloggare /A