annie john – snart Kincaid i Stockholm!

Under en kort period det år jag var tio trodde jag att det bara var människor som jag inte kände som dog. 

Så börjar romanen Annie John och snart inser huvudpersonen att vi alla är dödliga, att vi alla måste ta oss an en vuxenvärld där både svek och död finns. Annie John är en fantastiskt välskriven skildring av de där åren mellan 10 och 17 när den unga flickan frigör sig från sin moder och gör sig redo att bege sig ut i världen. Det är inte på något sätt ett insmickrande porträtt av en ung flicka som Kincaid skriver fram, Annie John är precis som många tonåringar är mest. Från att ha levt i symbios med sin mor så blir väninnorna allt viktigare och det samtidigt spontana och uträknade, själviska och solidariska spelet mellan de unga flickorna tar vid. Det av modern totalförbjudna kulspelandet blir en av händelserna som bekräftar den slutliga frigörelsen från familjen. Annie John är hänsynslös och spelar för att vinna, inget kan stoppa henne och  det är flera liknande scener som gör att det inte är helt enkelt att tycka om henne. Jag har läst något så ovanligt som en skildring av en ung flicka som nästan är omöjlig att gilla. Det är väldigt långt från Anne på Grönkulla om man säger så och det är inte dumt alls.

Omslaget på Jamaica Kincaids Annie John är mycket läckert, med en lockande hög av glaskulor mot en svart bakgrund blir den en bok som ögat dras till. För min del var mina förväntningar inför innehållet dubbla. Kincaid kommer till Stockholm nästa vecka och jag vill verkligen vara inläst när jag ska lyssna på henne på Moderna å andra sidan har jag inte varit helsåld på de två romaner jag läste i somras. Nåja, den här gången levde bokens rykte upp!


Jag har tidigare läst och skrivit om Se, Nu, Då och Min mors självbiografi. Jag länkar här om någon vill läsa vad jag tänkte om dem.