en mörk strimma av ljus – en dörr på glänt till livet som kvinna i Syrien

En mörk strimma av ljus är skriven av den syriska kvinnan Samar Yazbek. Hon fick Svenska PEN:s Tucholsky-pris 2012 med motiveringen ”för hennes rapporter från det syriska upproret – texter präglade av mod och sanningslidelse och med sin tyngdpunkt i ett försvar av värdigheten hos de enskilda medborgare som fångats mitt i konflikten” och jag tänkte mig nog att det skulle vara en bok om inbördeskriget. Det var det inte. (Har förstått att hon driver/drev en frispråkig blogg också – därav motiveringen.)

Det här är en bok som utspelar sig i fredstid, platsen är Damaskus där skillnaderna mellan mycket rika och mycket fattiga är avgrundsdjup och Yazbek gläntar på dörren till en värld som jag har mycket svårt att ta in. Inte på grund av språket, det är en fascinerande språkdräkt där arabiskan anas och bildspråket känns fräscht för en västerländsk läsare, utan för innehållet. 

Romanens budskap går inte att missa. Yazbek kastar ljus på en grym verklighet: oavsett rik eller fattig, är du kvinna i Syrien är du inte fri. Hierarkierna är benhårda och en kvinnas tillgång och hennes fördärv är hennes kön. I den här romanen beskrivs kärleken mellan kvinnor som en fristad, den plats där männen inte kan begränsa och förnedra. Ändå är den aldrig på samma villkor, där finns alltid ett element av dominans och underkastelse. Alya växer upp i slummen där sexuella övergrepp är legio, Hanan växer upp i en besutten familj där Allt omkring henne var reglerat in i minsta detalj och när Alya säljs av sin far som tjänarinna till Hanan så startar ett maktspel dem emellan. Hanan förgriper sig på den unga flickan och det är genom besöken i matmoderns säng som Alya blir bekräftad att hon duger något till. När Hanan en natt vaknar och ser en strimma av ljus leta sig ut från sin åldrige makes sovrum inser hon att Alya också betjänar herrn i huset. Alya blir körd på porten och Hanan ångrar sig djupt. Var det ett förhastat beslut?

En reflektion som jag gör att det här är den andra romanen någonsin jag läser från Syrien och i både Järngräshoppan av Barakat och den här romanen så är människorna så hänsynslöst råa mot varandra. Det handlar om förtryck och utnyttjande och just den sexuella makten är central i båda berättelserna. 

Om kvinnornas tillvaro i ”En mörk strimma av ljus” är normaltillståndet, går det knappast att förstå vad ett krig innebär. Så skriver Elisabeth Hjorth i SvD  och jag är böjd att hålla med. Lyssna gärna på Kulturnytts recension också: