krigstid – sagan om Turid 2

Erkänner på studs. Jag läser väldans sällan böcker avsedda för just åldrarna 12 – 15 så jag har helt enkelt läst och skriver nu om Krigstid – sagan om Turid 2 som om den vore en roman vilken som helst. Och det hoppas jag är OK.

Elisabeth Östnäs serie om den starka och egensinniga vikingaflickan Turid är riktigt välskriven och mycket spännande läsning för alla som är intresserade av historia och religion, alla som är intresserade av relationer och alla som har lust att läsa om krig och äventyr. Den passar bra för de som vill läsa romaner med en stark tjej i huvudrollen och den passar också för de som vill läsa om romantik. Kort sagt – det här är en roman för de allra flesta.

I den första delen Kungadottern så var jag särskilt fångad av beskrivningarna av när Turid vill lära sig att behärska skriften och i den här delen så är det krigets spelregler som Turid sätter sig in i. Hon färdtår hur utsatt hon som ung kvinna är samtidigt som hon vägrar att bara acceptera allt. Hon reser genom ett krigshärjat land och på sin vandring kommer hon sin träl Unna riktigt nära. Hon förstår också att inget är som en trygg plats, ett hemma:

Innan drömde jag om att resa. Nu vet jag hur det är. Och det är som att vara hemma, bara en annan plats, tänker jag. saker försvinner inte utan dyker upp i nya skepnader. Jag ville se nya länder, andra platser. Nu tänker jag att om jag kunde få komma tillbaka till Åslunda, och aldrig lämna byn, då skulle jag göra det.

Jag är mycket förtjust i den här boken och jag gillar Turid skarpt men jag är lite tveksam till alla de magiska inslag som gör att det som i första delen mest kändes som en historisk roman nu alltmer liknar en fantasyroman förlagd i en hyfsat korrekt historisk miljö. Jag är inte så mycket för just de delarna och kunde möjligen önska att Östnäs vågar lita på att historien är tillräckligt spännande ändå. Samtidigt så var den magiska animismen en stor del av vikingatidens föreställningsvärld så visst kan en en ung kvinna överta en le-katts styrkor om man äter dess ögon. Om man tror på det.

Turid upphör aldrig att tro på att hon har ett värde, att hon är värd lycka och att hon med sin völve-stav kan göra skillnad. Det kallar jag girl-power!