Vissa böcker skall man skriva om direkt när man läst dem och andra måste ligga till sig och mogna inne i skallen innan man kan få ned något vettigt om dem. Aftonland av Therese Bohman har verkligen behövt den där extra inkubationstiden och ändå har jag svårt att formulera mina tankar. Å ena sidan så snyggt, så snyggt med referenser till konst, universitetsmiljöerna och det kultiverade och polerade som krockar med det djuriska i människan, dess behov av att fortplanta sig och behovet av bekräftelse. Å andra sidan så är den här texten så distanserad, så kallt observerande att det känns som att