Både Aino Trosell och Sven Wollter levererar i den här fina (lång) novellen som jag lyssnat på de senaste dagarna. Produktionen liknar en radioteater och både musik och andra miljöljud gör att lyssningen blir extra mysig.
Bertil är skogshuggare och han har levt nästan hela sitt liv som ungkarl på berget. Inte förrän, mer än 90 år gammal, fadern dör bestämmer han sig för att flytta till hemmet i samhället. Ett härligt liv med socialt umgänge och trevliga biträden får honom att fråga sig varför han inte tagit steget förr. En kväll flyttar det in en ny kvinna på hemmet och Bertil börjar tänka tillbaks på hur det en gång var. Då när hans lillebror forfarande levde, hästen Stjärna arbetade sida vid sida bredvid dem i skogen och när de anställde en kocka.
På en öde ö i havet är en berättelse om en annan tid och jag är mycket glad över att jag fått följa med den åldrade Bertil till hans krafts dagar. Man fattar så lätt tycke för den tafatte mannen som inget hellre vill än att komma en kvinna nära. Han är så fast i sin klass att han inte ens vågar tro på att lärarinnan skulle kunna vara intresserad. Besöken på nykterhetslogen på lördagskvällarna är Bertils nöje och kanske, kanske finns det ett annat liv för honom? Att våga, att bryta sig loss är svårt och vintern med kocka i huset blir det stört omöjligt. Hon släpar ut radiogrammofonen i köket, spelar hemmets enda stenkaka med Towa Carson och huset börjar likna ett hem igen. Efter moderns död har det inte varit en vidare munter plats.
Jag läst den här novellen tidigare i år och tyckte väldigt mycket om den.
Jag också – tyckte om den! Mycket fin.