det kommer aldrig mer vara du

Det kommer aldrig mer vara du av Anne-Lie Högberg är en sådan där roman som jag hittat till via andra bokbloggar, uppföljaren Väck mig när det är över har nyligen kommit och jag blev lite nyfiken. Jag lyssnade på den här boken som ljudbok och kanske var det det som gjorde att den inte riktigt föll mig i smaken? Något var det som skavde och det naiva tonfallet i uppläsarens röst kanske var valt för att gestalta den unga kvinnan Agnes naiva sätt att se på världen men jag irriterade mig på både henne och huvudpersonen Agnes.

Agnes är 30 och gift med sin ungdomskärlek Oskar, när de blir bjudna till goda vänner på midsommar så vet hon inte att det ska bli deras sista högtid som familj. Oskar har förälskat sig i Agnes väninna och vill skiljas och det berättar han just på besöket hos Lisa och hennes man. Så börjar skildringen av ett år i Agnes liv och efter fritt fall under några veckor så börjar livet ordna sig. Stor lägenhet, nytt jobb och snart också ny kärlek väntar runt hörnet och det är där någonstans som jag inte tror på den här berättelsen. Det går för lätt, alltsammans ordnar sig väldigt enkelt och visst beskrivs Agnes tvivel och skuldkänslor gentemot de tre barnen, visst snuddar man vid de ekonomiska svårigheter som en ensamstående dagbarnvårdare möter men mest av allt så är det vinkvällar, nya toppar och kramar. Väldigt mycket kramar. Och lite pirr i underlivet.

De stycken som jag verkligen gillar är när vardagslivet skildras, när Agnes hamnar i tvättstugan och möter tvättstugehäxan eller när hon tar hand om sin dotter som inte vill åka till pappa fast det är pappavecka. Omsorgen om barnen är verkligt fint framskrivet. Jag själv är mer en blodpuddingtjej än en champagnedito och troligen handlar mina invändningar mot den här boken mer om att jag inte är särdeles förtjust i genren. Plus till omslaget som är riktigt fint!