gånglåt – som hon skriver Elin Olofsson!

Gånglåt är Elin Olofssons tredje roman och den har alldeles i dagarna kommit både som pocket och ljudbok. Jag har lyssnat på den det senaste dygnet och som hon skriver! Lyckos er som har den här fina romanen framför er. Såriga relationer som är gestaltade så på pricken att man bara är där, hatkärleken till hembygden och landsbygden och kärv värma. Ska ni bara läsa en svensk relationsroman den här sommaren så är det givet att det måste bli Gånglåt.

Det hela utspelar sig i Jämtland och till den gamla släktgården har den något bedagade musikstjärnan Salida kommit för att bo hos sin syster och skriva berättelsen om sitt liv. Inte ska hennes liv som artist få falla i glömska även om hon numer har allt svårare att uppträda. Luften räcker inte till och glamouren har falnat. Till hjälp ska Salida/Sonia ha sin systerorter Jenny och konflikten mellan systern som blev kvar och systern som lämnade och blev stjärna i folkparkerna finns som grundton genom hela berättelsen.

Jag läste någonstans att det här är en gånglåt i moll. En skildring av tidens obevekliga gång som efter ett antal refränger slutligen ändå någonstans måste ta slut. Nu låter det på min text som om att det här är en genomsorglig bok, vilket det inte alls är. Där finns sylvassa kommentarer som träffar så perfekt i prick att man småler och konstaterar att landsbygden är sig lik. Västergötland eller Jämtland, same same.

Vi har en fin text av Elin Olofsson på Kulturkollo där hon skriver om sitt skrivande. Läs gärna den!

Min favoritgånglåt får avsluta. Jag har hört J spela den så många gånger och kanske, kanske finns den till och med på någon filmsnutt i gömmorna. Nu blir det istället :