the shepherd’s life – fårbonden James dagbok

Fårbondens dagbok: ett liv på den engelska landsbygden, så heter James Rebanks självbiografiska krönika över ett liv på landet i norra England. När jag skulle skriva boken titel så ändrade autocorrect det envist till ”Dårbonden” och visst finns det på många håll en allmän uppfattning att de som envist håller fast vid sina förfäders mark, odlar den på samma vis som generationer gjort och som besitter mängder av kunskap om sådant som de flesta av oss inte längre värderar är något av dårar.

De senare åren har trenden ändå vänt, åtminstone här i Sverige. Med en generation av unga hipsters som vill odla sina grönsaker, brygga sitt öl och ha surdegskulturer jäsande i köket så finns ett intresse för det genuina, det äkta. James Rebank har med sitt twitterkonto @heardyshepherd1 låtit människor följa hans vardag som fårbonde i The Lake District och texterna därifrån har sedan omarbetats till en bästsäljande bok. Jag köpte den på min resa till Bath och jag ska villigt erkänna att det finns mycket i den här boken som inte intresserar mig särdeles och annat som jag känner igen både samtiden och mig själv i.

James berättar om hur han växte upp med ett mål i sikte, att bli en riktigt ansedd fåraherde. Han beundrade sin farfar och arbetade sida vid sida med honom, all den ovärdeliga kunskap han fick i arbetet var helt oviktig när det kom till vardagen i skolan. Han hade sin framtid utstakad och skolarbete och läsning var ointressant, i hans värld såg man ned på de som ville studera och såg på dem som märkvärdiga, närmast som svikare eller bedragare. När James sedan ändå gjorde resan med studier i Oxford så hade han en lång väg tillbaka för att kunna bevisa att han fortfarande var en kompetent bonde, han hade en rejäl uppförsbacke för att bli en av gemenskapen igen. För att kunna driva sin gård vidare krävs det att han arbetar med annat också och med internet på fickan kan han ta uppdrag som finansierar småbruket. Nu är jag inte allt uppvuxen på en bondgård men jag är väldigt mycket uppvuxen med just de värderingarna och oavsett om det var småbyarna i det engelska höglandet eller småbyarna i kanten av västgötaslätten så var kulturen densamma. Det finns kunskap som räknas och kunskap som inte räknas, så är det bara.

James Rebanks vill också diskutera huruvida landsbygden enbart ska vara ett ställe för stressade storstadsbors rekreation eller om det ska fortsätta vara ett ställe där människor arbetar och bor. Det är ju ett ämne som är mycket aktuellt även här i Sverige. Nu lever och brukar Rebanks jorden i ett litet område som tar emot miljoner vandrare varje år och det går ju knappast att jämföra med något i Sverige men frågan känns igen. Huruvida landsbygden faktiskt är den romantiska plats som beskrivs i dikter eller i barnböcker eller en plats för försörjning vill Rebanks få oss som läser att reflektera kring.  Samtidigt som han så smått ironiserar över William Wordsworth och Beatrix Potters hedar så har han här chansen att ge en annan bild av sina förfäders land, sitt vardagsliv. Den chansen tycker jag inte att han tar fullt ut, det är fortfarande en pastoral idyll han i mångt och mycket skildrar (miljöbeskrivningarna är fantastiska så inget ont om dem). Det dagliga regnandet, skiten, leran och de utslitna kropparna nämns i förbifarten, mest under vinteravsnittet men är nedtonat.

Så till det som gjort att det har tagit mig lång tid att läsa den här boken: alla ingående detaljer kring fårskötsel. Alltifrån hur man avvänjer lammen till hur gräset skall tas om hand för att bli bra hö till hur man förbereder fåren för utställningar och hur man avlar fram en allt bättre hjord. Väldigt detaljerat, och sällan har jag läst en bok på engelska där jag var tvungen att slå upp ord. Med den här boken var jag emellanåt tvungen, som tur är så har jag ett hum om jordbrukeri så ganska ofta trillade poletten ned men ändå. Jag tror att man får vara rejält intresserad om man ska uppskatta just det här. På många vis skickligt skrivet och ett angeläget innehåll men alldeles för detaljrikt för min smak.