att raka en zebra – inget för mig

Jag har några dåliga samveten som jag tagit tag i så här under sommaren. Ett av dem är Håkan Lindgrens debutroman Att raka en zebra. Jag pratade med honom under bokmässan och fick boken på en trevlig förlagsfrukost och tänkte verkligen läsa men … Boken blev liggande, och liggande och nu först blev det av och troligen har den blivit liggande där i högen av en anledning. Det här är inte min kopp te. För pratigt, för omständigt och efter en tredjedel av boken inget som fångat mig. Tyvärr föll den här relationsromanen med spänningsinslag inte mig i smaken, det var liksom ingen av karaktärerna som jag fastnade för och det smått babbliga som jag kan älska i korta franska romaner tilltalade mig inte här. Lindgren har en story med många spännande komponenter (kärlek, otrohet, svek, familjehemligheter och svårigheter i form av sjukdom och arbetslöshet) och miljöer som skulle kunna locka (Göteborg och Paris) men formen och utförandet var inte för mig.  Kanske passar den någon annan, jag ska lämna vidare den i en bokbytarhylla. Jag gör det ovanliga, jag lägger ned och fortsätter i min läshög. Nästa bok blir italiensk.