De sista vittnena är min fösta hela läsning av nobelpristagaren Svetlana Aleksijevitj och det är en lyssning som har tagit lång tid. Jag har hört det som översättaren kallar ”solon för barnröster” under fler månader, några varje vecka. Det är mycket svårt att värja sig för alla dessa vittnesmål, en efter en berättar de vuxna överlevarna från det andra världskriget personliga minnen från ”sitt” krig. I korta minnesfragment skildras de och med alla sina detaljerade solon bildas en flerstämmig symfoni där krigets fasansfulla sanning blir så ytterligt… Läs mer
Senaste kommentarer