varför börjar man med del 43?
Medicis ring är del 43 i Jan Mårtenssons serie om anktikandlare Homan och varför i hela världen börjar jag att läsa en serie som ens har 43 delar och varför börja med den fyrtiotredje delen?
Jo, för att jag såg Venus på omslaget och när jag insåg att handlingen utspelade sig i Toscana så blev jag mycket sugen. Vi i familjen åkte till Florens ett iskallt sportlov för länge sedan och det var resa full med konst, italiensk glass och fantastisk arkitektur. (Om jag nu hade bättre ordning på mina foton så skulle ett gäng fina bilder ha kunna dykt upp här …)
Särskilt fantastisk var väl inte den här deckaren men eftersom den rör sig i konsthandlarkretsar och härliga miljöer så lyssnade jag ändå klart. Emellanåt kommer långa (ganska långrandiga) miniföreläsningar insprängda i texten vilket är intressant om man vill veta mer om t ex familjen Medici. I korthet så handlar boken om att Homan bestämmer sig för att åka med en grupp vänner ned till Italien på en förkovringsresa. Väl på plats i Toscana så dör flera män i gruppen och Homan blir personligen inblandad i skumraskaffärer som leder till internationell kriminalitet och allehanda våldsamheter. Stort plus för Tomas Bolme som uppläsare, han läser ljudböcker med alldeles lagom inlevelse enligt mig.
Nja, inte kommer jag att läsa 42 böcker till om antikhandlaren med katten och särbon som arbetar på SÄPO. Mest av allt så blev jag sugen på att åka ännu en tur till Italien och uppleva Venus, David och den fantastiska stadskärnan i Florens ännu en gång.
Ibland är det skönt att bara få flyta med i en bok med härliga miljöer utan alltför mycket action. Att den inspirerade till en ny Italienresa är väl ett fint betyg 🙂
Ja, verkligen. Det är en småputtrig deckare som man kan vila i.
Florens är underbart! Jag har varit där två gånger och båda blev jag svårt biten av spindlar och fick åka till sjukhus 😀
Usch! Det låter inte bra. Tur att det gick fint.
Hans böcker är ändå lite hemtrevliga, men tyvärr har det gått utför på senare år. De var bättre förr, om än stereotypa även då 😉
Ja hemtrevliga är rätt ord! Småputtrigt gubbigt hemtrevliga.