Utbildning rymde för honom, liksom för så många pojkar i hans generation, nyckeln till framtiden.
Så reflekterar den allvetande författarrösten kring den unge pojken Njoroges möjligheter i livet. Ngugi Wa Thiong’os roman Upp genom mörkret berättar en historia som i många avseenden liknar hans egen barndom och uppväxt och det är nog inte djärvt att gissa att han inspirerats av den när han som ung student i Uganda skrev sin debutroman.
Njoroge lever i en storfamilj i utkanten av Nairobi. Hans far, som stridit för England i det första världskriget och som förlorat två söner i det andra, arbetar som jordbruksarbetare på den vite mannens går. Han brukar den jord som innan krigen tillhörde hans familj men som sedan deltas ut till brittiska soldater som tack för krigsinsatser. Hans mor ser till att Njoroge utrustas med kläder för skola och han skickas till missionsskolan av sin far Nghoto. Som första person i familjen ska han få lära sig läsa.
”Utbildning är allt” sa Nghoto. Och ändå så tvivlade han på det, för djup i sitt hjärta visste han att jord är allt. Utbildning var bra därför att det skulle leda till återvinnandet av den förlorade jorden.
Samtidigt som Njoroge växer upp så blir frihetsrörelsen i Kenya allt starkare och i den andra delen av romanen får man följa honom, hans familj och hans bys utveckling. Runt omkring finns en stark rörelse av motstånd och frigörelse men byn känner också lojalitet med den brittiske jordägaren som de arbetat för. Njoroge tar sin tillflykt till den kristna tron och i bibeln kan han ju läsa att alla alla som tror på den ska bli belönade, alla ska få det gott. Räcker det eller behövs våld också?
Ibland är det så fint att läsa en författares debutroman med kunskap om hur det faktiskt gick med hens författarskap. Man behöver inte gissa vad som hände sen – man vet. Upp genom mörkret är den fjärde romanen jag läser ur Ngugi Wa Thiong’s stora produktion och det är då alltså debuten. 1964 gavs den ut, James Ngugi hette han då och han skrev alltså på engelska. Upp genom mörkret räknas som en av de första östafrikanska romanen och på det viset kan man jämföra den med klassikern Allt går sönder av Chinua Achebe som var banbrytande i västafrika. Man kan känna igen de stora teman som Thiong’o fortsätter att utforska genom sin romaner: tradition – utveckling – jämlikhet – utbildning – identitet – kolonisationskritik – frihetskamp.
På engelska heter den här debutromanen Weep Not, Child och jag funderade på varför den svenske översättaren Jan Ristarp valt titeln Upp genom mörkret. För mig ger den titeln Joseph Conrad-vibbar och sätter fokus på det koloniala temat. För mig är den stora behållningen att få följa människan Njoroge på hans väg mot vuxenvärlden. Gråt inte, barn – det finns en framtid, det finns hopp.
Broderroman till Upp genom mörkret är Floden mellan bergen. Också den skrevs på engelska under studierna i Uganda och de båda tillsammans ger en spännande och intressant bild av den unge Thiong’os tro på att med hjälp av utbildning, fördelning av jorden och växelbruk mellan modernitet och traditioner så kan ett nytt gott land byggas. På sätt och vis så uppskattar jag den här entusiastiske (måhända något naive) författarens texter mer än de senare mycket mörkare och mer våldsamma romanerna som följer.
Vill man vinna ett exemplar av Floden mellan bergen så pågår just nu en tävling inne på Kulturkollo.
Leave a Comment