kvinnan som gick i solskenet – Mma Ramotswe och feminismen

Kvinnan som gick i solskenet är vårens bok i serien om Damernas detektivbyrå. Kvinnan som går i solskenet är Mma Ramotswe själv som känner sig så priviligerad med en man som älskar henne, ett stimulerande arbete och fosterbarn som skänker glädje. Om det bara inte vore för allt det där hushållsarbetet … Fd sekreteraren, numer delägaren, Mma Makutsi övertygar Mma Ramotswe att det är dags för livets första semester. Inte är det lätt att ta ledigt när man är van att ha koll på allt, delegera är inte lätt och dessutom så känner hon sig inte alls säker på att hennes detektivbyråanställda är vuxna uppgiften. När detektivbyrån får ett fall att lösa som kräver diskretion bestämmer sig Mma Ramotswe att tre dagars semester är fullt tillräckligt. Skafferiet är städat, makens kläder lagade, nu är det arbetet som lockar!

I livet i Gaborone, Botswana, är det traditionerna som gäller. Kvinnornas lott är att ta hand om hem och barn och den fördelningen börjar störa Mma Ramotswe. Hennes man arbetar visserligen hårt på sin verkstad, men hon arbetar ju också. Varför skall inköp, matlagning, städning och tvätt självklart göras av henne? Smått, smått anländer jämställdhetsdebatten till Damernas, Mma Ramotswe var den första kvinna i landet som öppnade en detektivbyrå och nu funderar hon på hur arbetet i hemmet egentligen ska fördelas.

Efter att ha lyssnat till en omständlig och mycket mångordig Shakespearepjäs i måndags så tänkte jag att det skulle vara mysigt med en lättläst, snabbläst pralin. Men käre värld, så omständligt och mångordigt det här är. Det som jag i början av serien tyckte var mycket charmigt upplever jag nu som ganska tröttande. Omkvädena, upprepningarna och det faktum att nästan inget händer på 200 sidor gör att jag faktiskt rekommenderar alla att läsa de första böckerna i serien istället. Nu, i del one-to-many (nummer 16) känns som han kokar en ganska tunn soppa på en spik här Alexander McCall Smith.