I Arvet efter dig återser vi Lou. Hon från Livet efter dig, den unga tjejen som tog jobb som personlig assistent åt förlamade Will och som mot alla odds blev förälskad. När Will sedan bestämmer sig för att resa till Schweiz för att få dödshjälp lämnas Lou kvar. När Arvet efter dig börjar har Lou återvänt till England efter några år på drift och hon bestämmer sig för att försöka ge livet utan Will en chans. Som alltid när det kommer till Jojo Moyes böcker så är det dråpliga situationer blandade med djupaste allvar och den här boken är inget undantag. Lou har ärvt en summa pengar från Will, hon har köpt sig en liten lägenhet i London och arbetet på flygplatsen är inte särdeles utmanande. Hon försöker bryta sin handlingsförlamning och går till en sorgeterapigrupp, frågan är om den hjälper eller stjälper? En dag står en ung flicka på hennes tröskel. Plötsligt blir arvet efter Will någonting mer än uppmaningen: Våga leva!
Men vad innebär det att leva? Handlar det om att våga släppa människor in på livet igen? Bli förälskad eller kanske våga pröva något alldeles nytt? Ta chanserna när de kommer, plocka fram sina färgglada strumpbyxor och köra?
Jag gillar inte riktigt idén att skriva en uppföljare till en succéroman – det är inte lätt för någon författare och jag måste säga att det är faktiskt inte nödvändigt för mig att läsa fortsättningen om Lou. Jag var så nöjd med Livet efter dig – och ingen av alla Moyes böcker som jag läst efter den har kommit ens nära i nivå. Inte heller denna tyvärr.
Jag läste också uppföljaren med en viss skepsis, men var dock för nyfiken för att låta bli. Tyvärr är uppföljaren väldigt blek och jag hade varit nöjd med slutet av Livet efter dig.
Vi är överens:-)