Utanför centralstationen i Wien står Franz, han har vinkat av doktor Freud som flyr till exilen i England, och inser att den unge naive pojken från den lilla byn i de österrikiska alperna inte finns mer. Alldeles för fort har han blivit vuxen och det knappa året han tillbringat i Österrikes huvudstad har förändrat hans öde.
En dag sommaren 1937 ordnar hans mor så att han ska kunna lämna byn för en plats i en bekants tobaksaffär. I mötet med Otto möter Franz en helt ny livsstil och en av Franz uppgifter i affären blir att läsa dagstidningar. Den unge Franz betraktar storögt sin omvärld och upptäcker den genom tidningarna, genom de trogna kunderna i affären och genom strövtåg i staden. En av kunderna är den kände doktor Freud och en av de finaste scenerna i hela romanen tycker jag är den när Franz finner doktorns kvarglömda hatt och bestämmer sig för att springa efter. Bokstavligen beger han sig ut i världen, lämnar pallen i affären och bestämmer sig för att se efter vad som kan finnas därute.
På sin bildningsresa inser han att inte allt alltid är gott, inte allt alltid är rättvist och alla vill inte väl. Ett bryskt uppvaknande för en ung man överallt men när platsen är Wien i slutet av 30-talet och Hitler kommer till makten så blir allting tillspetsat. För mig var det här en mycket fin läsupplevelse, en söndagseftermiddag framför brasan kan nästan inte tillbringas i bättre sällskap. Med ett enkelt språk och ett osentimentalt sätt berättar Robert Seethaler den där historian som man hört förut men ändå inte. Jag är glad över att jag läst Tobakshandlaren, den har gett mig ännu ett perspektiv på vansinnet som kallades andra världskriget och vista mig hur den lille, enkle mannen kan peka finger åt vansinnet på sitt alldeles egna vis.
Leave a Comment