Jadeögat heter Diane Wei Liangs fösta del i serien om privatdetetktiven Mei Wang. Nu skulle jag väl inte kalla det här en deckare men ett försvunnet jadesigill spelar roll för berättelsen så låt gå för deckare á la Damernas detektivbyrå. Det som är den stora behållningen i den här romanen är mötet med ett modernt och ungdomligt Kina. Huvudpersonen Mei är i 30-årsåldern och bestämmer sig för att sluta på sitt trygga arbete på ett av de statliga ministerierna. Hennes mor, är inte nöjd och hennes syster som är TV-stjärna undrar hur det kommer att påverka familjens heder? Kan Mei ens komma på systerns societetsbröllop nu när hon har startat en egen firma och åker runt i en liten bil i Peking på egen hand? När modern blir sjuk läggs ledtrådar till i berättelsen om familjens liv och samtidigt som Liang problematiserar livet i det moderna Kina så får jag som läser en liten historielektion. När jag läste så var en vän med familj på besök i Shanghai och det var perfekt att kika på deras foton samtidigt som jag läste – Kina är lång bort på många sätt. Som sammanfattning är det här en spännande roman om man vill få en inblick i kinesiskt liv som det kan se ut idag men det är ingen spänningsroman. Vill man ha deckare så ska man läsa annat.
Det här var den femte boken som jag läst med anknytning till Kina i år. Fler än på länge alltså och trots att jag redan kört en lista idag så fyller jag på med ytterligare fyra fina titlar att läsa:
Balzac och den kinesiska lilla skrädderskan
Processen
Jag är Kina
Ensamhetens konst
Gemensamt för alla de här författarna är att de lever och verkar i exil. På Louisiana Literature lyssnade jag på Yan Lianke i ett frispråkigt och underhållande samtal med Leonardo Padura. Båda de herrarnas böcker har jag kvar att upptäcka men där och då insåg man att de båda lever i samhällen där man inte säger det man tänker. Inte heller skriver det man tänker. De bor kvar i Kuba och Kina.
Jag tyckte jag såg den på Storytel.
Absolut, den finns bland nyheter.