Ur sidorna i den vackra boken Axels tid strömmar Lars Lerins röst – han berättar sin vän Axels liv och beskriver en tid som inte längre är. Texterna och akvarellerna, som foton i minnets bok, kompletterar varandra och trots att jag inte riktigt är gammal nog att minnas någon egen Axel så börjar minnen fara till alla de gånger jag setat under bordet på kalas och lyssnat på di gamle. Lars berättar sin väns historia och det blir till ett unikt tidsdokument, livet på bruket, livet i små omständigheter och drömmen om att få skapa. För en utomäktenskaplig pigson så var steget till konstnärsvärlden
… Läs mer
Senaste kommentarer