trygghet, värme och medmänsklighet – och ett grattis!
Temat för vecka inne på vårt bloggkollektiv är medmänsklighet och lördagsdygnet kommer vi att fylla med en härlig bloggstafett genom cyberrymden. Hoppas ni hänger på!
Mina associationer hoppa hej vilt denna decemberdag som också är Anna-dagen. För mig i min uppväxtvar den dagen nästan märkvärdigare än födelsedagen. Det var nämligen så att min värme och trygghet fanns i min mormors kök, och hon var en person som kunde konsten att fira namnsdagar. Den sista gången jag besökte henne på sjukhuset så var det just alla sina syskons namn och deras namnsdagar som hon repeterade så att ingen skulle bli bortglömd. Och så berättade hon att hon hade en snygg kjol i garderoben till dopet för tösen. Hon, den lilla tävan som firar sin elfte födelsedag idag och inte ens hann födas innan mormor hade gått bort. Grattis till Tilda och grattis till alla Annor och alla som är mormödrar och …
Vi har idag också publicerat en lista över varma och hoppfulla böcker och filmer som man kan trösta sig med när livet blir lite tungt. Det var väldigt svårt för mig att bidra till den eftersom de flesta böcker som jag gillar också har ett visst mått svärta. Ett tips som inte kom med där men som jag kör en repris på här nu är:
Stillsamt småfilosofisk, vemodigt sorgsen är boken som handlar om läsande, skrivande och att ta vara på de dagar som går. En dag är barnbarnet Jades Dagarna med farmor Mamoune över och då är det försent att samtala, lyssna och uppleva. Mamoune bor i en by i bergen utanför Annecy och en dag ringer Jades faster och berättar att Mamoune inte klarar att bo kvar i sitt hus längre. Huset och trädgården som varit farmors liv skall bytas ut mot ett sjukhem och Jade blir förtvivlad. Visst skulle hon kunna hämta sin farmor, ta henne med till Paris och ta hand om henne där?
Frédérique Deghelt har skrivit en mycket fransk roman som går rakt in i hjärtat på läsaren. Det är en roman om att åldras, ta vara på varandra medan det är möjligt men också en roman om kärleken till orden. Jade är journalist och har skrivit en text som hon vill ha utgiven, Mamoune har i hemlighet läst litteratur hela sitt liv, i ett bibelomslag har hon gömt sina älskare; romanerna. I det fiktiva samtalet kring den blivande boken möts de båda kvinnorna och pratar om skrivandet och läsningen på ett sätt som gör var och en som läser sugen på att läsa alla de böcker de pratar om.
Sedan var kanske slutet lite onödigt, det var det. Hade gärna levt kvar i illusionen som kallas roman en stund till!
Tack till Enligt O som fick mig att låna hem den här fina läsupplevelsen!
– från juni 2013-
Leave a Comment