miniatyrmakaren – historiskt från Amsterdam

Jessie Burton berättar i en intervju att den historiska romanen Miniatyrmakaren delvis skapades när hon en dag stod framför Petronella Oortmans fantastiska kabinettskåp på Rijksmuseum i Amsterdam. Hon började leta fram fakta kring de dyrbara husen, ett hus kunde tillverkas och förses med möbler för 30 000 gulden (en summa som man kunde köpa 30 000 linneskjortor för) och var i slutet av 1600-talet en verklig statussymbol i Amsterdam. Samtidigt som männen inredde sina skåp med exotiska fynd från alla resor på Ostindifarare så hade alltså fruarna dockskåp med inredning av ädelmetaller, ädelträ, pärlemor och elfenben.  Och det är någonstans där i de historiska detaljerna som Burton får mig fast. Jag gillar den typen av historiska romaner där det finns en genuin förankring i tiden, platsen och samhället som de vill skildra.

 

Romanens Petronella Oortman har inte särdeles mycket gemensamt med verklighetens med de två delar tidsperioden, ett hus fullt med miniatyrer och makens namn och yrke. Den verkliga Petronella var förmögen änka som gifter om sig med Johannes Brandt och romanens huvudperson är den unga flickan som blivit bortgift med en mycket äldre köpman från Amsterdam. Miniatyrmakaren börjar med att hon, blott 18 år gammal, knackar på i sitt blivande hem. Hon har rest ensam från sin uppväxtstad och när dörren öppnas så visar det sig att den äkte mannen inte är hemma. Hans syster tar emot henne med kyla och snart förstår Petronella att maken inte är särdeles intresserad av att dela den äkta sängen. Av honom får hon ett dockhus och snart börjar det att komma mystiska paket till Nella med små miniatyrföremål som alla är exakta kopior av husets inredning. Vem är det som skickar paketen och hur ska Nella kunna skaffa sig en plats i huset som styrs med järnhand av systern Marin?
Jag läste den här romanen nästa i ett enda svep och lät mig svepas med till 1600-talets Amsterdam med stora köpmanshus, handel med hela världen, stinkande kanaler och en social kontroll där ”pendeln svänger från Gud till en Gulden”.  Visst finns där invändningar man kan göra om man är lite petig, något för sentimentalt här och var och något för mycket magiskt här och där men jag måste ändå erkänna att jag gillade det mesta. Extra plus till det fina omslaget som så precis fångar känslan av Nella fången i en kall och isig bubbla som någon annan skakar om, en av romanens finaste teman var att följa hennes utveckling från en bortkommen flicka från landet till en stark och självständig kvinna.


Petronella Oortmans dockhus – läs mer på Rijksmuseum