Nu börjar nedräkningen inför helgen i Stockholm och som uppvärmningbjuder jag en repris från 2010:
Kvinna nummer två som vi får möta är Fanta som har följt med sin franske man till ett land där hon vantrivs och i den sista texten som är skriven nästan som en lång dikt möter vi Khady, en barnlös änka som skickas iväg från sin mans familj för att ta sig till Europa. Hennes berättelse är den som berör mig mest av de tre, med en rulle slitna pengar i trosorna försöker hon med hjälp av människosmugglare ta sig till ett bättre liv. Hon hamnar i beroendeställning och måste betala på det enda sätt som hon kan. Hennes kamp för att behålla värdigheten går som ett mantra genom den korta texten.”Jag är jag, Khady Demba, unik och nödvändig för sakernas naturliga ordning i världen.”
Marie Ndiaye har skrivit en mycket vacker och tankeväckande roman om kvinnor och mäns roller i det senegalesiska samhället, drömmen om Europa, rotlöshet och utsatthet. Det är också en roman om förändring och hopp: Norah tar plats i trädet bredvid sin far och maktbalansen är en gång för alla i gungning, Fanta söker kontakt med en äldre granne som kan vara hennes väg ut ur isolering och depression och Khady Demba återfår sin värdighet när hon i bokens allra sista rader ser en fågel glidflyga mot friheten och hon vet ”att hon var den där fågeln och att fågeln visste det.”Intensiv och lågmäld, totalt uppslukande, det är ett gott betyg!
Leave a Comment