Ord kan krossa betong: Berättelsen om Pussy Riot (Masha Gessen)

När jag läste Gessens bok om Pussy Riot hade jag just avslutat ett standardverk om punk och det första som slog mig var att den ryska aktiviströrelsen faktiskt kan sägas ha varit punk i dess ursprungliga form, där uttrycket är det primära. Pussy Riots börjar med konsten, fortsätter med politiken och musiken är sekundär. Det hade tidigare stört mig att man valt att kalla detta punk, men det är helt korrekt.

Gessens skildring börjar med en resa för att hälsa på Nadja Tolokonnikova, Pussy Riots frontfigur och en av grundarna, under hennes tvååriga internering. Vi börjar sedan från början med Nadjas uppväxt där hon fostras till fritänkare av sin egensinnige far. Vid konststudierna i Moskva börjar aktivismen i form av installationer på offentliga platser och redan från början är strategin att som slutresultat lägga ut filmer av aktionerna på nätet. Kat Samutsevitj ansluter från en annan värld – uppväxt i Moskvas förorter med ett jobb i rest-Sovjets militära forskningsindustri som programmerare. Maria Alyokhina till slut är Gessens favorit, journalistutbildad och från en familj av starka kvinnor. Pussy Riot var fler, men dessa tre fängslades efter aktionen i Kristus Frälsaren katedral då man framförde Jungfru Maria, fräls oss från Putin.

Gessen beskriver hur den repressiva polisapparaten närmast lojt registrerar att Pussy Riot passerat en gräns och efter en kort tid under jorden arresteras de tre. Detaljerat redovisas sedan en rättegång som följer samma manus som Sovjettidens politiska skenrättegångar gjorde. De ideellt arbetande försvarsadvokaterna är inkompetenta och när det går upp för de åtalade att de riskerar långa fängelsestraff övergår de från att framföra långa programförklaringar i rätten till att mer eller mindre försvara sig själv. Kat får så småningom ett avsevärt mildare straff efter någon typ av eftergift som jag nu glömt, men Nadja och Maria döms till flerårig internering i de sibiriska fängelser som även de finns kvar från den sovjetiska tiden. Gessen brevväxlar med dem via ett absurt system och vi får en inblick i en samtidigt primitiv och utstuderad fängelseapparat. Bakom murarna för framför allt Maria en fortsatt politisk kamp via hungerstrejk och agitation. Kvar blir en bild av en förtryckarregim som tog det säkra före det osäkra och med kraftigt övervåld kväste en oskyldig politisk aktion. Som bakgrund skymtar en gryende, bredare proteströrelse i Moskva i samband med Putins konstitutionsföraktande återval som president. Det godtyckliga och brutala nedslaget mot Pussy Riot skall ses mot den bakgrunden.

/Gästbloggare M