skymningsflickan – Wennstam skriver så att man inte kan värja sig

Skymningsflickan är ännu en kriminalroman av Katarina Wennstam som man bara måste sträckläsa. Problemet med hennes böcker är två: man kan inte sluta läsa och man blir så in i h****** förbannad. Inte bra för varken nattsömn eller blodtryck alltså men ack så aktuellt och ack så bra!

I Skymningsflickan återser vi kriminalkommissarien Charlotta Lugn. Hon är sjukskriven på obestämd tid från sitt arbete, hennes svåra migrän påverkade henne så svårt att hon gjorde ett fatalt misstag i ett av hennes fall och nu lever hon ett liv i limbo. Hon har skilt sig från sin fru, hennes barn hälsar sällan på och livet blir sjukdomen. En natt uppstår det tumult i huset där hon bor, en granne har blivit så frustrerad över oljudet som kommer från våningen bredvid att han slår sönder granndörren med en golfklubba. Charlotta tar sig an den unga flickan Molly som gömmer sig bakom dörren och lär känna en ungdom i total kris. Hon lyssnar till hennes berättelse och blir alltmer inblandad i att hjälpa flickan att få upprättelse.

Samtidigt så hotas Nacka gymnasium av någon som säger sig vilja spränga skolan i luften, en ung man skjuts på en skoltoalett och kanske kan alltsammans höra ihop? Charlotta tar kontakt med sitt gamla team och anlitar advokat Shirin Sundin för att börja nysta i alla trådar.

Wennstam är fantastiskt duktig på att snappa upp fenomen i samtiden och skriva spännande och engagerande om dem. Som i så många av hennes tidigare böcker så handlar det om flickors och kvinnors utsatthet i ett samhälle så uppbyggt på att bli sedd och lajkad. Vad händer med dem som ingen orkar lyssna på? Vad händer med dem som exponerar sig på sociala medier för att få uppmärksamhet och sedan inte kan ta sig ur, vem har makten över de sårbara ungdomarna och deras liv?
Vad är det för sorts värld och vad är det för värden som media väljer att rapportera om, det blev tydligt när jag läste ett inlägg på Wennstams FB häromveckan. Jag tog ett skärmklipp:

Vill man läsa hela intervjun i Expressen så länkar jag här.
Jag uppskattar Wennstams skarpa och analytiska penna och läser gärna hennes krönikor i SvD –  häromveckan skrev hon till exempel om hur svårt det kan vara för unga pojkar – som Ludvig i romanen – att hitta sin plats. I helgen är hon aktuell på Crimetime Gotland och jag hoppas verkligen att hon kommer till mässan. Ingen seminariepunkt hittar jag men säkert kommer hon på monterprogram hos Albert Bonniers. Lyssna på en klok och välformulerad skribent!