Kina och Kuba i samtal

Eller kanske inte Kina och Kuba precis utan Leonardo Padura från Kuba i samtal med Yan Lianke från Kina. Trots besvärligheter med språken så blev det här ett av festivalens mest minnesvärda samtal. Det var mycket spännande att höra två författare från två kommunistiska länder samtala om skrivande och litteratur. Det var första gången de möttes på en scen och de var båda mycket nöjda med det.

Lianke berättar att han är uppvuxen med att se Kuba som en lillebror, inte alltid så väluppfostrad men ändå så tillhör Kuba den kommunistiska familjen. När nu Kuba och USA har öppnat för diplomatiska förbindelser så känns det som om att Kina har mistat sin bror. Lianke vill gärna resa till Kuba för att se landet och Padura menar att han då får skynda sig. Kuba har öppnat sig alltmer mot väst och många av de värden som det slutna samhället står för är på väg att försvinna. I Kina ses en cigarr från Havanna som något alldeles extra, bara för dignitärer och Padura kontrar snabbt med att alla de kinesiska produkter som svämmar över Kuba oftast inte fungerar … Så’n är den kapitalismen.

De var rörande överens som att oavsett Kuba eller Kina så lever de i en fabricerad lögn. De menar båda att en författares uppgift i länder som deras är att föra fram människornas sanning, det som står i tidningar och visas på TV är inte alltid detsamma som befolkningen upplever. Lianke säger att god litteratur är den som använder en röst som kan tala om det som finns inombords. Kan man inte tala öppet så kan man kanske skriva om det. I litteraturen finns själens sanning – inget är förställt. Han avslutar samtalet med att poängtera att vad en kines tänker det vet ingen. 

Padura i sin tur menar att god litteratur är den som talar om mänskligheten och dessutom är vacker. 

Det passar som en bra slutkläm för min rapportering från Louisiana Literature. Nu är det bokmässan nästa och sen förstås Stockholm i oktober. Klart att jag skriver, läser ni?