Leonardo Padura – en kubansk författare som vill fånga läsaren

Hur ska det gå för baseballen på Kuba?

Ja, den frågan kan man också ställa på en litteraturfestival i Danmark. Louisiana Literature för vår del startade med en spännande timme då vi lyssnade på Leonardo Padura som brinner för två ting i livet: litteratur och baseball. Mycket passande så började samtalet med att han berättade om hur viktig han tycker att den första sidan i en roman är. Det finns två utmaningar som måste övervinnas för att skapa en bra bok och först av allt måste man placera ut en krok som drar läsaren in i berättelsen. Han liknar romanen vid en riktigt god tårta, den första anblicken ska skapa åtrå men ändå inte ge falska förhopningar om innehållet.  De första sidorna skall locka läsaren in i berättelsen och göra så att man vill läsa vidare. Padura berättar att han kan skriva om inledningen av en roman 20 – 30 – 40 gånger innan han är nöjd och i den testar han sig fram till tonen, språket och den grundläggande idén med boken. Sedan kommer utmaning nummer två –  att disponera berättandet så att formen matchar innehållet. 

Han menar att stor litteratur alltid är fokuserad på kommunikationen med läsaren, boken är först levande när den blir läst. Han själv skriver mörka historier, ofta med kriminalitet och utsatthet som teman och ofta utspelar de sig i Havanna. Tyvärr finns ingen av dem ännu översatta men jag har beställt ett par titlar på engelska. Hur var det då med baseballen då?

Jo, han ville gärna förmedla till oss baseballens sköna konst som till skillnad mot fotboll är ett ställningskrig. Han menar att fotboll är sport som är en representation av två härar som skall inta varandras slott – men i baseball är det ett taktiskt spel i symbios med skickliga prestationer som avgör vem som vinner. Sporten var de första på Kuba där ättlingar till svarta slavar fick spela sida vid sida med vita och belv på så vis en möteplats för människor från många samhällsklasser. Den blev en del av demokratiseringsprocessen på Kuba och han frågar sig vad som ska hända nu när barnen dyrkar Ronaldo och Messi? Är det slutet för nationalsporten?