Det är 1947 och London är fortfarande mycket sargat av kriget. Människorna i staden börjar så sakteliga återgå till vardagen och samtidigt som freden innebär möjligheter till att bygga en ny stad så är det svårt för människorna att hitta sina roller. Extra svårt är de för alla de kvinnor som arbetat sida vid sida under krigsåren och som nu förväntas gå tillbaka till ett stilla fru-liv. Några av alla dessa människor får jag möta i Sarah Waters Nattvakten. Kay och Helen, Viv och Duncan, så heter de fyra huvudpersonerna och det som förenar dem är att de alla befinner sig på ett ställe i livet som de innan kriget aldrig skulle kunnat tänka sig och första delen av den här romanen är upplagd så att man får lära känna de olika karaktärerna i små, små portioner. Sedan arbetar sig Waters bakåt i tiden för att avsluta 1941. Mycket snyggt, som ett pussel läggs bit till bit och när boken är slut så känns historien komplett. Eller nja,
Komplett är starkt ord, det som gör Waters till en så spännande författare är ju att det finns stort utrymme för att fylla i själv. Att fundera och tänka, klura och tänka om igen. Där finns så många teman att nysta i och den historiska kontexten gör det hela mycket spännande. Den sortens böcker gillar jag skarpt. Precis som i Hyresgästerna så är Waters mästare på att skapa miljöer och karaktärer med mycket små medel – lite synd är det då att ändå blir så omfångsrikt. 18 timmars lyssning kräver uthållighet och kanske skrämmer tegelstenen bort några läsare vilket vore väldigt synd.
Redan 2006 kom den här romanen och den nominerades både till manbooker och orange och ändå missade jag den. Gör inte det alla ni andra, det är grymmebra läsning!
Leave a Comment