Nu och då får jag för mig att lyssna på en ljudbok på engelska – mest för att hålla uppe språket men just den här gången också för att jag är svag för Nick Hornby. När hans High Fidelity kom i mitten av 90-talet var den något alldeles nytt och bereppet lad-lit myntades. Sedan dess har jag varit Nick trogen, det är något som Katie inte är i How to Be Good, Hela romanen inleds med att hon ringer sin man från en parkeringsplats vid motorvägen för att be om skilsmässa. Livet med ”den argaste mannen i världen” David har blivit för trist. Han går på som en ”grumpy old man” och skriver små arga krönikor i lokalpressen och resten av tiden tar hand hand om hushållet. Hon arbetar som allmänläkare på en vårdcentral och undrar ibland omdet inte ska räcka som goda gärningar att behandla allehanda tossiga patienter. David inser att han måste ändra sig, han vill ju inte alls skiljas och ge upp sitt trygga och välordnade liv med två barn, vacker villa i Londonförorten och en fru han älskar. Han möter DJ GoodNews i parken och förändras – han flyttar fokus från sig själv till andra och drar igång allehanda välgörenhetsprojekt. Katie känner inte längre igen sin man och undrar om det verkligen var det här hon önskade?
Den här boken diskuterar på ett ganska omständligt sätt vad det är man önskar av livet och vad det är som fyller livet med mening. Jag tycker Hornbys styrka brukar vara rappa, roliga dialoger men här så blir det ganska mycket ältande och omtag. Dessutom är hela grejen för konstruerad för att blir riktigt trovärdig. Jag fattar att Hornby har velar skruva till det några varv för att man verkligen ska se det komiska i att söka lyckan i något annat än sig själv men för mig var det några varv för mycket.
Uppläsaren Claire Higgins läste annars föredömligt och hennes tydliga ’queens english’ med received pronunciation påminner mig om en av mina elever som skulle utvärdera årets engelskundervisning. Han skrev typ: Jag är så nöjd för nu har jag lärt mig brittisk engelska, förut kunde jag bara amerikansk. Ja, ni förstår att hos den här engelskfröken är det ’very British indeed’ … Härligt nu har jag fått en dos sådant, även om boken inte var den bästa Hornbyn.
Jag har lyssnat på ganska många engelska uppläsningar nu i sommar och gillar också att höra den riktigt fina brittiskan.
Har du ngn bok som du kan rekommendera att fortsätta med?