kroppen jag föddes i – Guadalupe Nettel

Kroppen jag föddes i Guadalupe Nettel är en intensiv barndomsskildring från Mexico som man inte kan lägga ifrån sig. Med en ung flickas blick på livet får jag som läser följa med till en dysfunktionell familj i slutet av 70-talet. Hon föds med ett synfel som gör att hon blir ovanligt sensibel för intryck och hon blir som mycket liten en observatör. Att titta noga på sin omgivning, registrera och minnas blir en användbar talang. Hon utsätts också för ett antal plågsamma övningar för att träna upp sitt sämre öga, vilket också påverkar henne genom livet. Hon utvecklar en uthållighet och känslan av att befinna sig i utkanten vänds till en fördel – hon kan nämligen skriva ned sina betraktelser på ett vis som imponerar både kamrater och vuxna. Hennes vilja och talang för fotboll är inte lika enkel att förverkliga, trots att världen bli allt mer modern är könsrollerna fortfarande cementerade. Hon växer upp i OS-byn, som efter de olympiska spelen har blivit till bostäder för de besuttna och lantstället utanför Mexico City blir en fristad. Föräldrarna förverkligar sina drömmar om ett liv utan kvävande konventioner och flickan och hennes lillebror får följa med i svängarna så gott det går. 

Pappan försvinner, mamman lämnar landet för att studera i Frankrike och plötsligt måste de två syskonen förhålla sig till mormoderns sätt att leva livet – i krocken mellan det frigjorda föräldrarna och mormoderns stränga regler ska den unga flicka finna sig själv. Med en blick på sig själv, en på samhället som omger dem och ytterligare en på det komplicerade i att finna sig själv när normerna flyter så berättar Nettel en barndoms minnen. Hon gör det så skarpt och så precist att man inte kan värja sig. Hon håller läsaren i sitt våld från sida ett.