de förklädda flickorna i Kabul – Jenny Nordberg

De förklädda flickorna i Kabul är sådan läsning som man måste smälta i små portioner och som man måste pausa ifrån för att riktigt kunna ta in. Jenny Nordbergs reportagebok är en djupdykning i synen på könsroller och kvinnors möjligheter att styra över sitt eget liv i Afghanistan idag. Hon tar mig med till en värld där kvinnor i princip inte har något värde alls. Hon beskriver ett land där förtrycket och ojämlikheten mellan könen är så självklara att de knappast ifrågasätts – det enda sättet att uppnå viss frihet är att faktiskt, under några år i barndomen, byta kön.

Jenny har letat upp ett antal familjer som låter sina döttar växa upp som pojkar och sedan har hon intervjuat familjerna och i några fall också barnen/ungdomarna själva. Nordberg berättar om hur familjer med olika bakgrund väljer att uppfostra sina flickor som söner för att familjen har behov av en son. Det kan vara så att familjen behöver ytterligare en inkomst genom att ha ett barn som arbetar, eller för att skolvägen är för farlig och pojkförklädnad innebär en liten säkerhet, ­eller att familjen saknar söner och måste se ut som en komplett familj inför byn. I Afghanistan lever man i ett samhälle som kräver söner till nästan vilket pris som helst.

Bacha Posh är benämningen på de här barnen som föds som flickor och uppfostras som pojkar, det verkar allmänt accepterat i samhället att göra så bara flickan får återgå till att bli flicka innan puberteten. I ett land där unga flickors heder är oerhört viktig för familjens status och där kvinnor mycket sällan kan leva ett självständigt liv kan man ju som utomstående västerlänning bli mycket konfunderad över den här sedvänjan. Nordgren lotsar mig pedagogiskt genom gamla traditioner och mer nutida politiska beslut, hon analyserar och diskuterar och låter mig som läsare känna flera olika kvinnor på djupet. Och samtidigt så kan jag nästan inte läsa eftersom jag blir så upprörd att det inte går att fortsätta …

Tack till Jenny Nordberg som genom sitt envetna och målmedvetna journalistiska arbete och sin tydliga, sakliga presentation av det hon sett låter mig ta del av de här kvinnornas historier. Mitt intresse för landet ökar desto mer jag läser om det. Om man vill läsa skönlitterärt från/om Afghanistan så kan jag rekommendera:
– Tusen strålande solar av Khaled Hosseini
– Jord och Aska av Atiq Rahimi
– Den förspillda vakan av Nadeem Aslam
– En del av mitt hjärta lämnar jag kvar av Diana Janse