än skyddar natten – intelligent, smart och så i tiden

I helgen antar jag att bokbloggarna kommer att svämmas över av texter om Anna Lihammers otäcka historiska deckare Än skyddar natten. Det är inte det minsta överraskande för vi är många som har väntat på den här fortsättningen om kommissarie Hell och polissyster Gustavsson. Lihammer förlägger skickligt berättelsen i mitten av 30-talet, i Berlin rustar de för olympiad, Nurnberglagarna är antagna vilket bland annat innebär att arier inte får gifta sig med judar. Till Sverige har det skickats en grupp arkeologer som ska samla in spår av ett ärofyllt germanskt förflutet. Tyskarna reser Mälardalen runt för att leta upp runstenar som de gör avgjutningar av och det är vid Sigurdsristningen som en man hittas död.  Både den svanska polisen och tyska diplomater blandas in, det är uppenbart att fallet har högsta prioritet.

På hällristningen kan man se två drakar endast sammanbundna vid svansen, och i berättelsen hittar vi två bröder som tagit olika vägar i livet. De är ändock bundna vid varandra med blodsband, när jag läser om Sigurd Fafnesbane så ser jag att Lihammer har hämtat en del av storyn i den isländska sagan – så snyggt!

Om kommissarie Hells privatliv har ännu inte mycket avslöjats men i den den här delen får vi lära känna Maria Gustavsdotter lite närmare. Hennes privatliv blir till del avgörande för lösningen på hela mordgåtan och jag är väldigt förtjust i Lihammers sätt att skriva om företeelser i samhället. Det märks att hon är historiker i grunden, så trovärdigt beskriver hon hur trettiotalet var en tid för modernitet och stark nationalism. Att jag gillar den här boken behöver jag inte ens skriva – det märks säkert. Intelligent, smart och väldigt aktuellt! Nu väntar jag med spänning på nästa del. Skriv fort Anna!