Idag besöker de brittiska författarinnan Sarah Waters Stockholm och för de som har möjlighet kan man lyssna på henne på Internationell författarscen. Missar man det så finns det en fin intervju i babel från förra veckan och ett samtal med henne i Lundströms bokradio.
Varför all denna media? Jo men nu är det så att Hyresgästerna just kommit på svenska. En 600 sidor tjock härlighet som startar så lovande, så lovande och någonstans efter två tredjedelar villar bort sig lite. Tyvärr. Jag ville så gärna älska den här boken, och väldigt mycket är precis i min smak.
Den utspelar sig fyra år efter första världskrigets slut och i ett stort hus i den fashionabla londonförorten sitter ungmön Frances med sin mor i ett allt för stort hus. Fadern har dött och inte lämnat annat än skulder efter sig, de båda bröderna har omkommit i skyttegravskriget och de båda kvinnorna måste hitta ett sätt att försörja sig. De beslutar att hyra ut övervåningen till ett ungt par Mr och Mrs Barber. Han är försäkringstjänsteman och hon älskar allt det där som Frances och hennes mor anser är smaklöst: färgglada kläder, pynt och smink. Det är i den här delen av romanen som jag är riktigt fast. Waters beskriver skickligt den nya tiden efter första världskriget när gamla tiders ideal lösas upp. Det viktorianska England förflyttas in i moderniteten och människorna har svårt att hitta sina platser. Överklassen har inte längre den särställning som tidigare varit självklar och de uppluckrade klassgränserna behöver nya spelregler som ingen riktigt vet hur de lyder. Waters illustrerar det dilemmat vid många olika stunder i boken men särskilt tydligt blir det när Frances bjuds in till det unga parets vardagsrum för att spela Snakes and Ladders, inte ens det klassiska barnkammarspelet har längre de traditionella reglerna.
Frances var en gång den unga, frimodiga kvinnan av god familj som nu har som enda val att ta hand om sin mor, kan paret Barber ändra på det? Hon känner det som om de invaderat hennes hem, men hon inser också att känslor som hon försökt förtränga invaderar hennes kropp. Hon längtar efter de korta stunder som hon kan umgås med Mrs Barber – Lilian.
Det är efter halva boken när det förvandlas till romantisk historia med förvecklingar som jag lite grand tappar farten i min läsning. Någonstans läste jag att boken beskrevs som en kriminalroman, vilket är helt förledande. Visst förekommer där ett brott och visst handlar sista tredjedelen om utredandet av samma brott men det är just den delen som intresserar mig minst, inte heller den lesbiska kärleken och sexscenerna är i mitt fokus. Det är hur människorna resonerar med sig själva, hur de brottas med sig själva och samhällets krav och föreställningar om hur kvinnor ska vara som är det intressanta. Där bränner det till – inte i de ångande mötena i tvättrummet.
Nåja, jag ska inte vara en surtant här och skriva ned den här mycket läsvärda romanen. Det vore faktiskt inte rättvist, jag är fascinerad över Sarah Waters förmåga att skriva fram människor av kött och blod och sätta dem i en intressant historisk kontext. Det räcker mycket långt i min värld!
Leave a Comment