Jag är Kina är en påskgul roman som passar fantastiskt bra att läsa en långhelg som denna. Den är en text som är både lättläst och synnerligen tänkvärd. I lager på lager diskuterar Xiaolu yttrandefrihet, diktatur och livet som dissident samtidigt som en vacker kärlekshistoria vecklas ut framför våra ögon. Genom brev mellan Mu och Jian, lappar och dagböcker får jag som läser följa två ungdomar i Kinas väg mot medelålder. Det framgår ganska snart att Jian var med på Himmelska fridens torg och att han protesterar mot regimen genom sin punkmusik. Han möter Mu vid en volleybollplan och deras kärlekssaga börjar. När boken börjar är de inte längre tillsammans och vad som hänt dem är det som driver berättelsen framåt.
Som översättare och uttolkare av av alla dokumenten finns Iona, översättare i London som en dag får en hel mapp full av papper i sin hand. Hon försjunker in i sitt arbete och blir helt uppslukad av Mu och Jians öden. Det är den delen av romanen som jag mesta av allt tar med mig från den här boken. Ionas funderingar och idoga arbete med översättningen av Mu och Jians brev och dagböcker, Xiaolu vrider och vänder på språket och erbjuder ibland flera olika översättningar. Genast tänker jag på Anna Gustavsson Chens fantastiska inlägg på kulturkollo när hon beskriver sitt arbete med att översätta klassisk kinesisk dikt. Det där med att översätta är spännande och så mycket mer än att bara översätta ord för ord.
Ord, symboler, verbala yttringar. Ibland är de tydliga, ibland dunkla.
Iona bygger en bro av innebörden i deras brev och hon måste välja rätt ord för att byggnaden inte ska falla ihop. Det är svårt. Engelskans arabiska bokstäver och kinesiskans orientaliska tecken är inte några naturliga sängkamrater.
Läs också Kortfattad kinesisk-engelsk ordbok för älskande – skriven av samma författarinna, också den riktigt härlig läsning.
Den här blir jag riktigt nyfiken på. Tack för tipset 🙂
Den var mycket bra! Rekommenderas!