alkemistens dotter
Jag har läst Alkemistens dotter av Carl-Michael
Edenborg. Det är en brutal och bisarr historia som jag är lite kluven inför.
Rebis Drakenstierna föds som den sista i en släkt av alkemister i slutet av
1700-talet. Modern dör i samband med förlossningen. Fadern är alkemist, han
jobbar oförtrutet med att försöka få fram en sten med vars hjälp universum sak
förintas, samtidigt kan man bota sjukdomar, få evig ungdom med hjälp av fragment
från stenen. (Varför då undrar jag om världen ska sprängas?)
Edenborg. Det är en brutal och bisarr historia som jag är lite kluven inför.
Rebis Drakenstierna föds som den sista i en släkt av alkemister i slutet av
1700-talet. Modern dör i samband med förlossningen. Fadern är alkemist, han
jobbar oförtrutet med att försöka få fram en sten med vars hjälp universum sak
förintas, samtidigt kan man bota sjukdomar, få evig ungdom med hjälp av fragment
från stenen. (Varför då undrar jag om världen ska sprängas?)
Rebis tillbringar från unga år nästa all tid
i labratoriet med fadern. De få kvinnor som finns kvar i släkten blev förbjudna
att skaffa barn för på så sätt kanalisera all ”kraft” hos Rebis, det är hon som
ska fortsätta faderns arbete.
i labratoriet med fadern. De få kvinnor som finns kvar i släkten blev förbjudna
att skaffa barn för på så sätt kanalisera all ”kraft” hos Rebis, det är hon som
ska fortsätta faderns arbete.
Han är grym och hänsynslös, styr Rebis med
järnhand. Hon får höra dagligen att världen är en vidrig, fruktansvärd plats,
hon gör mänskligheten en tjänst genom att spränga den i bitar.
järnhand. Hon får höra dagligen att världen är en vidrig, fruktansvärd plats,
hon gör mänskligheten en tjänst genom att spränga den i bitar.
Historien som sådan är väl inte riktigt min
grej, men, Edenborg skriver rappt, han har ett målande och mustigt språk.
Historien går snabbt framåt och det händer hela tiden dramatiska vändningar. Det
gör att jag läser ut boken snabbt, för hur ska han få till ett trovärdigt
slut?
grej, men, Edenborg skriver rappt, han har ett målande och mustigt språk.
Historien går snabbt framåt och det händer hela tiden dramatiska vändningar. Det
gör att jag läser ut boken snabbt, för hur ska han få till ett trovärdigt
slut?
/ Gästbloggare A
Jag gillade språket men kände mig också kluven inför själva berättelsen. Slutet gillade jag däremot inte alls!
Håller helt med, författaren bygger upp en udda historia som han sedan inte riktigt knyter ihop, han kommer undan lite tycker jag när han låter mig som läsare i princip få bestämma slutet.
Gästbloggare A